Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 IO
§ 40. Den legala fattigvårdens olika slag.
tillräckligt för sitt eget och de sinas nödtorftiga underhåll, d.
Regi. 1803 f. Kbst. §§ 7 — 10, f. Land. §§ 11 —14.
Häraf framgår, att endast de, som äro oförmögne att genom
eget arbete helt och hållet eller delvis tillgodose de oundgängliga
lefnadsbehofven, kunna blifva föremål för den legala fattigvården.
Personer, som ej kommit i denna ställning, äro enligt regeln ej
blott skyldiga att försörja sig själfva utan äfven de
familjemedlemmar, som stå i ett så nära förhållande till dem, att lagstiftningen
ålagt dem försörjningsskyldighet. Denna försörjningsskyldighet
och dess förhållande till den offentliga fattigvården skall i nästa
§ behandlas.
Då lagstiftningen sålunda stadgat bestämd skyldighet att åt
vissa personer under angifna förhållanden lämna fattigvård, så
har den tillgodosett ett offentligt intresse. Man har därför
icke velat gifva den behöfvande någon subjektiv rätt till
fattigunderstöd, hvars åtnjutande denne skulle kunna genom
rättegång få sig tillerkänd. Det tillkommer de myndigheter,
hvilka inom de särskilda samhällena förvalta fattigvården, och i
viss mån jämväl polismyndigheten att själfmant se till, att de
fattige erhålla lagstadgad omvårdnad. Hos dessa myndigheter
har också den behöfvande att anmäla sitt behof af fattigvård.
Skulle den sökta fattigvården af fattigvårdssamhället vägras, så
eger sökande väl ej någon rätt att öfverklaga beslutet, så vida det
i laga ordning tillkommit, men kan dock vända sig till de
samfundsorgan, som ha fått sig anförtrodt att öfvervaka och
kontrollera fattigvårdslagstiftningens iakttagande, med hemställan, att
nämda myndighet måtte tillhålla den försörjningsskyldige
(fattigvårdssamhället) att fullgöra de af staten ålagda förpliktelser med
hänsyn till fattigvården. Dessa kontrollerande myndigheter, som i
Sverige äro konungens befallningshafvande och K. Maj:t och i
Danmark overøvrigheden och i viss mån amtsrådet samt
indenrigs-ministern, kunna också tillhålla vederbörande att fullgöra sina
åligganden, om de pä annat sätt erfara, att de dem försummat, jfr.
sv. K. F. 9 juni 1871 § 46, Landsh. instr. § 28, d. Regi. 5 juli 1803
f. Kbst. §§ 2, 3, f. Land. § 3. I Norge tänkte man sig vid
utarbetandet af de gällande lagarne om fattig väsendet, att
polismyndigheten skulle, om fattigkommission åsidosatte sin
skyldighet att försörja behöfvande svagsinta och barn, kunna draga
omsorg för dessa på fattigväsendets bekostnad, men att däremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
