Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
§ 41. Den enskilda fattigvården. 211
spörsmålet, huruvida andra skulle understödjas, skulle helt och
hållet få afgöras af fattigkommissionen efter dess egen
ompröf-ning1. Men då fattigkommissionen är en rent kommunal
myndighet, kan hvarken amtmanden eller regeringen, då ej något
lagbud därtill bemyndigar, utfärda några ålägganden för
fattigkommissionen med hänsyn till lämnande af fattighjälp.
Fattigkommissionens ledamöter kunna däremot ställas till ansvar enligt
Straffel. 24: 28, om de på straffbart sätt i sitt värf gjort sig
saker till försumlighet, vårdslöshet eller oförstånd.
§ 4:1
Den enskilda fattigvården2.
1. Den skyldighet, att i mån af behof och förmåga
försörja och understödja hvarandra, som åligger personer, hvilka
stå i ett visst närmare familjeförhållande till hvarandra, innebär
en väsentlig begränsning af fattigvårdssamhällenas förpliktelser
att lämna fattigvård.
I Sverige åligger en sådan inbördes försörjningsplikt
föräldrar och barn, om också barnet skulle blifva behöfvande, sedan
det uppnått 15 års ålder; hvarje arbetsför man skall också försörja
sin hustru, sv. K. F. 9 juni 1871 § 3, jfr. H. D:s. dom 13
jan. 18803.
I Norge är också ömsesidig försörjningsskyldighet oberoende
af hvarje åldersgräns ålagd äkta makar, föräldrar och barn.
Emellertid kan fattigkommissionen i en behöfvande persons
hemortskommun med tagen hänsyn till den försörjningsskyldiges ställning
och till understödskostnadernas storlek antingen inskränka eller
ock helt och hållet eftergifva denna försörjningsskyldighet, n. L.
Fattig. K. §§ 4, 5, 7, L. §§ 4, 5, 7, jfr. Dep. Skr. 6 dec.
1865, 8 juli 1868.
Hvad Danmark angår finnes ej någon ömsesidig
försörjningsplikt stadgad med afseende å föräldrar och barn. Men det
åligger föräldrar att underhålla och uppfostra sina barn, till dess
de fyllt 18 år, och jämväl att i mån af förmåga underhålla dem efter
1 Kommissionsbetænkning ang. det offentlige Fattigvæsen m. m., sid. 82.
2 Rabenius, II, 135—136; Collett, Familieret, 139, 266, 269, Dahl,
230—236; Scheel, 418—423; Krarup, 93—97; Deuntzer, Nord.
Retsencyklopædi, II, 49 o. f.. 54 o. f.
3 Holm, Nytt Juridiskt Arkiv 1880 Afd. I N:o 7.
14*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
