Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 105. Öfriga fastighetsskatter.
4 71
ligningsskatten på kjøbstæderne, som infördes i stället för
flera äldre skatter (indqvarteringshjælpeskatten, tugthusskatten m.
fl.), hvilka hvilat på städerna. Denna skatt bestämdes till 230,000
kronor, hvaraf Kjøbenhavns årliga bidrag skulle vara 106,000
kronor och de öfriga städernas 124,000 kronor; från detta belopp afgår
emellertid något för hvarje tunna hartkorn af stadsjorden, för
hvilken full landligningsskatt utgöres. På de olika städerna fördelas
ligningsskatten i förhållande till husens försäkringssumma och
folkmängden, L. 20 juni 1850. Ursprungligen skulle skatten fördelas
på inbyggarena efter särskilda regler, men sedan de kommunala
skatteförhållandena ordnats genom L. 19 febr. 1861 och 11 febr. 1863,
ingår hvarje stads bidrag till ligningsskatten bland stadens allmänna
utgifter och bestridas genom stadens kassa. Ligningsskatten har
sålunda förlorat sin karaktär af skatt på de enskilde
stadsinvåna-rena och blifvit en skatt på stadskommunerna. 1
6. I samband med grundskatterna må äfven nämnas den
norska veiskatten, som särskildt uttaxeras på rikets matrikulskyld
samt på köpstäder och ladesteder, om stortinget beviljat tillskott
af statskassan till anläggande af hufvudvägar i amt, för hvilket
anläggningskostnaden befunnits för mycket betungande, men
beslutit att hela detta tillskott eller någon del däraf må refunderas.
Stortinget bestämmer med hänsyn till veiskattens uttaxering, huru
skatten skall fördelas mellan landsbygden och städerna samt huru
städernas andel skall mellan de särskilda städerna och ladestederna
inbördes delas. Städerna i den egentliga Finmarken skola åtnjuta
befrielse från denna skatt, n. Veil. 15 sept. 1851 § 4.
§ 105.
Öfriga fastighetsskatter.
i. För all inom Sverige belägen fast egendom, hvartill
jämväl räknas frälseränta, med undantag endast för statens
fastigheter samt för städers och andra menigheters, akademiers,
vetenskapliga samfunds, allmänna undervisningsverks och
barmhertig-hetsinrättningars fastigheter, regementens och kårers å mötesplats
uppförda bygnader, enskilda personers och samfunds kyrkor och
bönehus, då dessa fastigheter ej lämna egaren någon inkomst, och
1 Danmarks Statistik IV, 236—239,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
