Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett förord — och en efterskrift. Stockholm d. 1 september 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII
Ett förord
— och en efterskrift.
han själv intar till det förevarande ämnet. Enligt
en gammal god regel skall journalisten försvinna
bakom sitt arbete. Den vedertagna kutymen att den
enskilde journalisten med usurperande av ett kungligt
prerogativ kallar sig »vi», betyder i grunden endast,
att artikeln saknar och vill sakna ett »jag». I annan
litteratur får detta absolut inte fattas. Dikt i modern
mening är egentligen bara avslöjandet av en
författarpersonlighet. Vetenskapsmannen — åtminstone inom
de humanistiska disciplinerna — ställer sig med sina
personliga erfarenheter och förutsättningar i breschen
för sin teori. Det är inte längre med syllogismer
som filosoferna kämpa, och historiker utan en ledande
uppfattning bli med skäl ansedda som stackars
arkivråttor. Men journalisten är »vi», vilket antingen
betyder att han helt och hållet representerar sin
tidnings politik eller att han gör anspråk på att
företräda den objektiva sanningen utan något avdrag för
en egen syn på saken. I förra fallet är ingenting att
anmärka. I det senare egentligen inte heller, när det
handlar om ett enkelt referat av ett förlopp. »Vi ha
ur bästa källa erfarit ...» Men ofta nog är det bara
en nödfallsåtgärd, tillgripandet av detta »vi». Det
betyder bara, att journalisten inte har någon egen
uppfattning alls om det, som han behandlar. Det är
fruktansvärt, men sant. Var och en som har en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
