Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett förord — och en efterskrift. Stockholm d. 1 september 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII Ett förord — och en efterskrift.
aning om hur tidningar komma till, måste medgej
att det är nödvändigt, att så är. Man kan omöjligt
hålla sig med fackmän i alla de frågor, som en
tidning måste behandla. Och när då en journalist skall
ta itu med ett ämne, som aldrig tidigare mött honom
på hans levnadsväg, och konstatera, att så och så
förhåller det sig med den saken, skall det vara en
ganska obegåvad och obildad person för att inom
loppet av några timmar kunna säga: jag anser att
förhållandet är sådant och sådant. Det kan inte
journalisten säga. Men han säger »vi». Därmed
menar han: så långt det med de medel och den tid,
som stå en journalist till förfogande, kunnat
konstateras, kan det antagas att...
Med den förutsättningen kan man skriva både en
och två artiklar om en sak. Men man kan inte
uppleva och skildra ett stort, gripande händelseförlopp
på detta sätt. Man grips, man tar del och ställning,
och sedan har man all möjlig möda med att befria
sig från det ’besvärliga subjektet, som vill vara framme
i varje obevakat ögonblick. Ty man har som
journalist inte haft tid att medvetet och samvetsgrant ta
ställning. Den processen har skett ofrivilligt och
omedvetet, och man känner sig inte berättigad att
låta den gälla och bestämma.
II—173Ö41. Klein, Revolutionsdagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
