Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett förord — och en efterskrift. Stockholm d. 1 september 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII Ett förord — och en efterskrift.
Jag hoppas livligt att den ryska revolutionen leder
fram till en demokratisk styrelseform av en för det
ryska folklynnet lämpad art. Jag hoppas, att
tsarismen och — vad som är långt värre — byråkratismen
i Ryssland aldrig mera skola komma till makten.
Jag hoppas till sist, att kriget skall sluta, med en
allmän fred, utan föregående separatfred mellan
Ryssland och centralmakterna.
Det har ofta och av ganska betydande
auktoriteter sagts, att envåldsmakten är den enda
styrelseform, som passar det ryska folket, och att varje
försök till något annat nödvändigtvis måste leda till
anarki och upplösning, kulturell tillbakagång,
nationell ruin. Historien synes ge dem rätt, som mena
så. Redan i begynnelsen av den ryska staten skall
behovet av en absolut auktoritet ha gått upp för
ryssarna själva: Nestors krönika, som berättar om
Ruriks och hans bröders första uppträdande och
bildandet av de tidigaste stora sammanslutningarna
av Rysslands dåvarande, i ett otal stammar splittrade
befolkning, beskriver ju förloppet så som om flera
av dessa slaviska och finska stammar inkallat »Rus»
för att styra dem och göra slut på de fördärvliga
in-bördesstriderna. Med skäl betvivlas denna Nestors
uppgift av framstående forskare, vilka hänvisa på att
analoga berättelser flera gånger uppstått hos folk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
