Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett förord — och en efterskrift. Stockholm d. 1 september 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII Ett förord — och en efterskrift.
från generation till generation av självhärskare och
byråkrater. Provokationen av brottsliga handlingar
är bara en liten detalj i detta system. Man har
länge i Ryssland provocerat fram dåliga seder och
lumpna karaktärer. Mutsystem och
brännvinsmonopol, dåliga präster, inga skolor, råa och förråande
straff — se där några av uppfostringsmedlen. Det
har tillämpats ännu värre metoder. När de polska
judarna i Warschau för några år sedan klagade
över, att den nödtvungna koncentrationen gjorde
livskampen nästan outhärdligt svår för dem, svarade en
dåvarande inrikesminister: »Jaså, de klaga. Ja, då
skola de få något att klaga för.» Och skickade en
laddning på ytterligare femtiotusen fattiga judar till
det trångbodda distriktet. Avsikten hade hela tiden
varit att judarna skulle »äta upp varandra», och när
man såg, att processen var i gång, passade man pä
tillfället att sätta litet bättre fart i den.
Två egenskaper ha förvånat västeuropeen hos
ryssarna. Det ena är deras naiva erkännande av de
mänskliga rättigheterna, det andra deras ohyggliga
okänslighet inför kränkandet av dessa rättigheter
genom våldshandlingar eller nöd. Ryssarna känna sig
som bröder — och stjäla från varandra. För oss
andra har denna broderlighet ett starkt tycke av
lumpen karaktärslöshet. Man hade därborta satt den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
