Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett förord — och en efterskrift. Stockholm d. 1 september 1917
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII Ett förord — och en efterskrift.
kristliga fördragsamheten i högsätet. Dostojevskis
och Gorkis människospillror äro ett hjärta och en
själ, där de kravla i sin gemensamma smuts, och
Tolstoi har satt det kristna budet om att »icke stå
det onda emot» i centrum av sin förkunnelse. Tid
efter annan framträder inför Västeuropa denna bild:
— den milda, mjukskäggiga gestalten med sänkt
panna och utbredda armar, men icke iklädd sida vita
kläder utan musjikens röda bomullsskjorta och svarta
smorlädersstövlar. Men lika ofta, om icke oftare se
vi en annan: en uniformsklädd, halvsmutsig herre
med sorgkanter på de långa, rovgiriga fingrarna, med
mjuk rygg men en den oförskämdaste mun, — en
alldeles samvetslös, feg och grym person, för vilken
den krassaste egennytta är det enda naturliga och
självfallna motivet till alla handlingar. Bägge typerna
äro ryska. Man skulle med rätta kunna säga, att de
komplettera varandra, — att de helt enkelt utgöra
varandras förutsättning.
Laglöshet och tyranni ovanifrån utvecklar
tvivelsutan broderskapets anda, mycken skurkaktighet föder
hos många en stor fördragsamhet. Gemensamt
betryck kommer de eländiga att se genom fingrarna
med varandras svaghet. Evangelium har på sitt sätt
haft en sällsynt mjuk och god jordmån i de ryska
samhällsförhållandena. Men lagen, som bör vara lärd
III—173541. Klein Revolutionsdagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
