Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144 APOCALYPSIS REVELATA [Vers 1.
se uppräknade ofvanföre i n. 503; de kallas äfven de Plågor,
2 Mos. 9: 14; 11: 1.
Utaf dessa saker är uppenbart, att med »plågor» icke
betecknas annat än andliga plågor, hvilka angripa människorna
med hänsyn till deras själar och fördärfva dem, såsom också
Esaj. 30:26; Sach. 14: 12, 15; Psalm. 38:6, 12; Upp. 9:20;
16:21; 2 Mos. 12:13; 30:12; 4 Mos. 11:33; Luk. 7:21, och
annanstädes.
658. Förty i dem har Guds vrede fulländats» betecknar
Församlingens nedödeläggelse och då hennes slut. Med
»fulländning» betecknas Församlingens nedödeläggelse, och då
hennes slut, hvarom följer. Med »Guds vrede» betecknas det onda
hos människorna, hvilket, emedan det är emot Gud, kallas »Guds
vrede»: icke att Gud vredgas på människan, utan att människan
i följd af sitt onda vredgas på Gud; och emedan det synes för
människan, medan hon fördenskull straffas och plågas, hvilket sker
efter döden i helvetet, såsom från Gud, därföre tilldelas i Ordet
åt Gud vrede och upphetsning, ja det onda. Men detta i
bok-stafsmeningen, emedan den meningen är sammanskrifven genom
skenbarheter och motsvarigheter, men icke i den andliga
meningen, ty i denna finnes icke skenbarhet och motsvarighet,
utan sanningen i sitt ljus. Om den »vreden» kan ses
ofvanföre n. 525, 635. Det säges, att »i de plågorna har Guds vrede
fulländats», och att därmed betecknas Församlingens
nedödeläggelse och då hennes slut: orsaken skallsägas. Hvarje
Församling aftager under tidens lopp genom att vika af ifrån kärlekens
goda och ifrån trons sanningar, ända till dess icke något af dem är
återstående; och detta sker genom successiva (stegvis fortgående)
tilltaganden af det onda och det falska. Och när icke vidare
kärlekens och trons goda finnes, då finnes icke annat än ondt och
falskt; och när så är, är det Församlingens slut. Vid detta slut
vet icke människan annat än att det onda är godt, och att det
falska är sant, ty hon älskar dem på grund af deras
angenämhet (nöje), och därföre bestyrker hon dem. Det är detta slut,
som betecknas med »Fulländning», och kallas »nedödeläggelse»,
på följande ställen:
»Fulländning och Bestämmande (Afgörande) hörde jag ifrån
med Jehovah öfver hela jorden», Esaj. 28: 22. »Fulländning [är]
bestämd, Of ver svämmad [af] rättfärdighet; förty Fulländning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
