Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[N:r 875.] TJUGONDE KAPITLET 395
såsom utaf morgonrodnaden flammande ljus. Så sågos för mig
de tvenne Änglarna på långt håll, men när de kommo närmare,
syntes de icke i vagn, utan i sin änglaform, som är den
mänskliga; den, som kom ifrån Himmelens Öster, i en glänsande purpurfärgad Klädnad, och den, som [kom] ifrån Himmelens Söder,
i en skinande hyacintblå Klädnad. När desse voro under
Himlarna på de nedre [områdena], lopp den ene till den andre,
liksom täflade de hvem som skulle vara först, och omfamnade
och kysste hvarandra. Jag hörde, att de tvenne Änglarna,
medan de lefde i Världen, voro förbundna genom en inre
vänskap, men nu var den ene i den östra Himmelen, den andre i
den södra Himmelen. I den Östra Himmelen äro de som ifrån
Herren äro i Kärlek, i den Södra Himmelen däremot de som
ifrån Herren äro i Vishet. Sedan desamme någorlunda länge
talat om de storartade tingen i sina Himlar, kom in i deras
samtal detta, om Himmelen i sitt väsende är Kärlek, eller om
den är Vishet. De kommo genast öfverens, att det ena tillhör
det andra, men till hvilket ifrån ursprunget, dryftade de. Den
Ängel, som var frän Vishetens Himmel, sporde den andre hvad
Kärlek var; och han svarade, att Kärleken, härstammande ifrån
Herren som Sol, är änglars och människors lifs-Värme, således
deras lif, och att kärlekens härledningar kallas böjelser, och att
genom dessa frambringas förnimmelser och sålunda tankar,
hvarutaf härflyter, att Visheten från sitt ursprung är Kärlek;
följaktligen att Tanken i sitt ursprung är den Kärlekens Böjelse;
och att det kan ses utaf härledningarna, skärskådade i sin
ordning, att Tanken icke är annat än böjelsens Form, och att man
icke vet detta, emedan tankarna äro i ljus, men böjelserna i
värme, och att man därföre reflekterar öfver tankarna, men icke
öfver böjelserna; likaledes som det sker med Ljudet och med
Talet. Att Tanken icke är annat än böjelsens form, kan äfven
belysas genom Talet, att detta icke är annat än Ljudets form.
Det är äfven likadant, emedan Ljudet motsvarar böjelsen, och
Talet tanken, hvarföre Böjelsen ljuder och Tanken talar. Detta
kan äfven blifva tydligt (genomskådligt), när man säger: tag bort
ljudet ifrån talet, månne det gifves något af tal? Likaledes, tag
bort böjelsen ifrån tanken, månne det gifves något af tanke?
Däraf är nu uppenbart, att Kärleken är allt af (i) Visheten,
följaktligen att Himlarnas Väsende är Kärlek, och att deras Tillvarelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
