Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[N:r 875,] TJUGONDE KAPITLET 397
Änglar och Andar gående och samtalande; och då blickade en
ängla-Ande tillbaka till mig. Ängla-Andar kallas de, som i
i Andarnes Värld förberedas till Himmelen, och sedermera blifva
Änglar. Den Anden kom ifrån den Trädgården till mig, och han
sade: »Vill du gå med mig till vårt Paradis, och du skall få höra
samt se underbara ting?» Och jag gick bort med honom, och
då sade han åt mig: »Desse, som du ser», ty de voro flere,
»äro alla i böjelse för det sanna, och däraf i vishetens ljus.
Det är också här en Byggnad, som vi kalla Vishetens Tempel;
men det ser icke någon, som tror sig vara vis på mycket,
mindre den som tror sig vara nog vis, och ännu mindre den
som tror sig vara vis utaf sig själf. Orsaken är den, att
desamme icke äro i emottagande af Himmelens ljus utaf böjelse
för äkta vishet. Äkta vishet är, att en människa från himmelens
ljus ser, att de ting som hon vet, förstår, och är vis på, äro så föga
hänsynsvis till det som hon icke vet, förstår och är vis på,
såsom en droppe till oceanen, följaktligen knappt något. Enhvar,
som är i denna paradisiska Trädgård, och utaf förnimmelse och
syn i sig erkänner, att han hänsynsvis är så föga vis, han ser
detta vishetens Tempel; förty inre ljus gifver att se detta, men
icke yttre ljus förutan det förra. Och emedan jag rätt ofta har
tänkt detta, och utaf vetenskap, och därefter utaf förnimmelse,
och slutligen utaf syn från inre ljus, har erkänt att människan
är så föga vis, si, så gafs det åt mig att se det Templet. Det
var med hänsyn till formen underbart; det var upphöjdt öfver
marken, fyrkantigt, väggarna utaf kristall, taket utaf genomskinlig
jaspis, elegant bågformigt, underbyggnaden utaf åtskillig dyrbar
Sten. Trapporna, genom hvilka man steg upp till det, voro
utaf polerad alabaster. Vid sidorna af trapporna syntes liksom
Lejon med ungar. Och då sporde jag, om det vore tillåtet att
inträda; och det sades, att det vore tillåtet. Hvarföre jag steg
upp, och när jag inträdde, såg jag liksom Keruber flygande
under taket, men strax försvinnande. Golfvet, på hvilket man
lustvandrar, var utaf ceder, och hela Templet utaf Takets och
Väggarnas genomskinlighet [vordet] till en ljusets form. Med
mig inträdde ängla-Anden, för hvilken jag berättade hvad jag
hörde utaf de tvenne Änglarna om Kärleken och Visheten,
såsom ock om Människokärleken och Tron. Och då sade han:
»Månne de icke äfven talade om det Tredje?» »Hvilket tredje?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
