Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 908.J TJUGUFÖRSTA KAPITLET 443
«
omätligt i etern hän emot Zenit. Att med »de tre sakerna
voro jämlika» betecknas att den Församlingens alla ting äro
från kärlekens goda, är uppenbart äfven af det följande, förty
det säges, att »Staden var rent guld, likt rent glas», vers 18;
och jämväl att »stadens gata var rent guld såsom
genomskinligt glas», vers 21; och med »guld» betecknas kärlekens goda.
Att Himmelens och Församlingens alla ting äro från kärlekens
goda, och kärlekens goda från Herren, skall ses i följande
artikel.
908. Att Himmelens och Församlingens alla ting äro från
kärlekens goda, och kärlekens goda från Herren, kan icke ses,
och därföre ej heller vetas, om det icke bevisas. Att det icke
vetes emedan det icke ses, är emedan det goda icke ingår i
människans tanke såsom det sanna; ty det sanna ses i tanken,
emedan det är från Himmelens ljus; men det goda blott
kännes, emedan det är från Himmelens värme: och sällan gifver
någon, under det han reflekterar öfver de saker som han
tänker, akt på dem som han känner, utan på dem som han ser.
Denna är orsaken, att de lärde tilldelat åt tanken alla ting,
och icke åt böjelsen; och att Församlingen tilldelat åt tron alla
ting, och icke åt kärleken: då likväl det sanna, som nu för
tiden i Församlingen kallas trons eller tro, är blott formen för
det goda som är kärlekens, se ofvanföre n. 875. Emedan nu
människan icke ser det goda i sin tanke - ty det goda, såsom
sades, blott kännes, och kännes under en växlande gestalt af
nöje (angenämt) - och emedan människan icke gifver akt på
de saker som hon känner i sin tanke, utan på dem som hon
ser där, fördenskull kallar hon allt det godt, som hon utaf nöje
känner; och utaf nöje känner hon det onda, emedan detta är
inplantadt från födelsen, och utgår från själf- och
världskärleken. Denna är orsaken, att man icke vet, att kärlekens goda
är Himmelens och Församlingens allt, och att detta i människan
icke är annat än ifrån Herren, och att det icke inflyter ifrån
Herren hos en annan än den, som flyr ondskorna med deras
nöjen såsom synder. Det är dessa saker som förstås med
Herrens ord, att Lagen och Profeterna hänga (bero) af dessa två
bud: Du skall älska Gud öfver alla ting, och [din] nästa
såsom dig själf, Matt. 22:35-38 [40], Och jag kan försäkra,
att det icke gifves ett korn af sant, som i sig är sant, hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
