Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 914.] TJUGUFÖRSTA KAPITLET 449
ting kunna synas i ljus. Men må de veta, att de kunna det,
förty hvarje människa har en yttre och en inre tanke. Den inre
tanken är i Himmelens ljus, och kallas förnimmelse, och den
yttre tanken är i världens ljus: och förståndet hos hvarenda
människa är sådant, att det kan upplyftas ända till Himmelens ljus,
och jämväl upplyftes det, om hon utaf något nöje vill se det
sanna. Att det är så, har genom mycken erfarenhet gifvits att
veta, om hvilken underbara ting kunna ses i Änglavisheten
om den Gudomliga Försynen; och ännu flera i
Änglavisheten om den Gudomliga Kärleken och den Gudomliga
Visheten. Förty kärlekens och vishetens nöje upplyfter tanken,
så att den ser liksom i ljus att det är så, fastän man icke
förut hade hört de tingen. Detta ljus, som upplyser sinnet,
inflyter icke annanstädes ifrån än från Himmelen ifrån
Herren; och emedan de, som skola vara utaf det nya Jerusalem,
skola direkt gå till Herren, så inflyter det ljuset genom
ordningens väg, som är genom viljans kärlek in i förståndets
förnimmelse. Men de som bestyrkt hos sig den dogmen, att
förståndet i Teologiska ting skall se intet, utan att man skall tro
blindt hvad Församlingen lär> desamme kunna icke se något
sant i ljus, ty de hafva tillspärrat ljusets väg hos sig. Denna
dogm har de Reformerades Församling bibehållit från Romerskt
Katolska Religionssättet, som meddelar (lär), att ingen utom
själfva Församlingen, med hvilken de förstå Påfven och det
Påfliga Konsistoriet, skall tolka Ordet, och att den som icke
med tron omfattar den af Församlingen meddelade lärans alla
ting, bör hållas för en Kättare, och att han är en förbannelse
(anathema). Att det är så, är tydligt utaf Tridentinska
Kyrkomötets slutmening, i hvilket (möte) alla det nämnda
Religionssättets dogmer äro stadfästade, hvarest dessa saker till
slut sägas: »Då sade Ordföranden (Prceses) Moronus: Gån i
frid! Bifallsrop följde, ibland andra dessa: Kardinalen från
Lothringen och Fäderna: Alla tro vi så, alla känna vi just
detta; alla, samtyckande och omfattande, skrifva vi under.
Denna är Säl. Petri och Apostlarnas tro, denna år Fädernas
tro, denna är de Ortodoxas tro, ske alltså, Amen, Amen;
Förbannelse (Anathema) åt samtliga kättare, Förbannelse,
Förbannelse.» Detta Kyrkomötes Beslut äro de som ofvanföre i
början af detta Verk äro i en summa anförda, i hvilka likväl knappt
29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
