Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herren och Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 APOCALYPSIS REVELATA
mer all makt (myndighet) i himmelen och på jorden, vis. n.
613, vis. n. 743, 752. Att Herren styr alla ting utaf sig
själf ifrån de första genom de sista tingen, bel. n. 31. Att
Herren kom i världen och upptog det mänskliga, för att han
skulle vara på samma gång i de sista (yttersta) och de första
tingen, och sålunda frälsa människorna, emedan Herrens
inflytelse och verkning är ifrån de första tingen genom de sista,
n. 798. Att Herren utaf sig själf vet alla ting, bel. n. 262.
Att Herren är den allsmäktige, vis. n. 811. Att alla ting i
Uppenbarelseboken hänföra sig till erkännandet, att Herren
är himmelens och jordens Gud, och till lifvet enligt hans bud,
n. 903, 957. Att »faderns rike kommer», när Herren
omedelbart tillgås, vis. n. 839. Att Herren styr både himmelen
och helvetet, enär den som styr det ena, skall styra det andra,
bel. n. 62. Att de som hafva bestyrkt hos sig personernas
Trefaldighet, icke emottaga, att Herren är den ende Guden,
som är himmelens och jordens Gud, fastän de läst så många
ting om det i Ordet, hvilka ting visats n. 618. Att »den
mystiska föreningen», hvilken äfven kallas den hypostatiska
(personliga), är en dikt om Herrens Gudomlighets inflytelse
på hans mänsklighet, bel. n. 565. Det allmänneliga af tron om
Herren och om frälsningen af honom, n. 67. Att de frälsas,
som tro på Herren, vis. n. 553. Att de fördömas, som icke
tro på honom och icke lefva enligt hans bud, n. 874. Att
Herren är i ^människan alltefter emottagandet, på grund af
tron och på grund af lefvernet enligt hans bud, bel. n. 949.
Att Herrens erkännande gör hans närvarelse, och att böjelsen,
som är kärlekens sak, [gör] förbindelse med honom, bel. n.
937. Att Herren med hänsyn till det Gudomliga-mänskliga
bör tillgås, emedan han i detta är synlig; och att, emedan
Fadern och Han äro ett, såsom själ och kropp, däraf är
uppenbart, att när han tillgås med hänsyn till det
Gudomligamänskliga, som är kroppen, så tillgås han med hänsyn till
det Gudomliga ifrån hvilket [allt är], som är själen, således
Fadern, bel. n. 341, 743, bel. 962. Att icke någon kan
förbindas med Herren, om han icke omedelbart går till honom,
emedan åskådandet, som tillhör förståndet från böjelsen, som
tillhör viljan, förbinder, n. 933. Att Herrens mänskliga är
Gudomligt och att det bör tillgås, bel. och vis. n. 962. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
