Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Scen 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
POLISMÄSTAREN:
Nog, nog! Må den onde anamma edra
hundvalpar! Och hör nu vidare på: Hvarje
människa här i sta’n vet, att Ni tror hvarken på
Gud eller fan, och i kyrkan har ingen sett
er på år och dag. Jag däremot är, som alla
känna, fast i min tro och besöker hvar
söndag vår Herres hus. Men Ni. . . ja, när
man hör er tala om världens skapelse, så är
det så att håret kan resa sig.
KRETSDOMAREN:
t
De åsikter, jag hyllar i dylika ting, har jag
vunnit blott och bart genom mitt eget sunda
förstånd ....
POLISMÄSTAREN:
Nå, det finns fall, som Ni vet, då för
mycket förstånd är vida sämre än alls intet. . .
Förresten får jag tillägga, att er plats som
domhafvande i sanning är afundsvärd. Ingen
människa sticker sin näsa dit, och vår
Herre tyckes verkligen ha tagit er under sitt
särskilda hägn.
(Till pkolrektorn:)
Hvad er angår, Luka Lukitsch, så måste Ni,
i egenskap af rektor, ha ett skarpt öga på edra
lärare. De äro obestridligen nästan samtliga
lärda män med vackra examina. Men de ha
en mängd underliga fasoner, som, tyvärr,
pläga följa lärdomen åt. Särskildt en bland
dem — han, som är så tjock i synen. . .
namnet kommer jag för ögonblicket inte ihåg
— kan aldrig stiga upp i katedern utan att
göra de rysligaste grimaser — ungefär så här
(gör en väldig grimas)
— hvarefter han under stor omsorg och tids-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
