Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första akten - Scen 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
spillan ansar sitt skägg. Under vanliga
förhållanden är detta ingenting att fästa sig vid
och kan ju möjligen vara till nytta för
undervisningen, men tänk Da ra, om han äfven i
höga öfverhetens närvaro . . ! Revisorn — eller
hvem det nu är — skulle kanske tro, att
grimaserna gällde honom, och då vore i och med
detsamma fan lös.
REKTORN:
Hvad kan jag göra åt den saken? Jag har
redan många gånger tagit honom i
upptuktelse härför, men förgäfves. Härom dagen, när
adelsmarskalken kom in i klassen, gjorde han
en grimas, så Gud sig förbarme! Det var ju
inte nå’n ond mening, men jag fick mig
likafullt en skrapa af vederbörande, som påstod,
att dylika fasoner satte liberala idéer i
hufvudet på ungdomen.
POLISMÄSTAREN:
Äfven om läraren i historia .har jag ett ord
att säga. Han skall ju vara vådligt lärd, men
Herre du min skapare, huru han för all denna
lärdom till torgs! Han är ju alldeles, som om
han vore galen! Jag hörde honom en gång —
så länge han talade om Assyrier och
Babylonier gick det nu an, men när han kom till
Alexander af Macedonien, så brast det löst.
Det var värre än yttersta domen. Han sprang
ned från katedern, fick tag i en stol och
anföll som en vanvettig golf och väggar. Att
Alexander var en stor man, är ju visst och
sannt, men inte har han väl därför rätt att
slå sönder kronans bord och stolar!
REKTORN:
Ja, det medgifves, han är lite’ het af sig,
och jag har också flera gånger sagt honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
