Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde akten - Scen 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
oss till tiggarstafven, och af förtviflan lägga
vi väl snart själfva snaran om halsen. Af
hyfsning och humanitet finns hos honom inte
ett spår! Utan ringaste anledning griper han
oss i skägget och ryter: »Ack du, din
fördömda tatar»! Vi ha, vid Gud, aldrig gifvit
honom minsta skäl till missnöje, utan vi
uppfylla utan knot allt, hvad man ålägger oss.
Hvad hans hustru och dotter behöfva för sin
toalett, lämna vi utan tanke på ersättning.
Men han blir ej nöjd, förrän han bragt oss
från hus och hem. Kommer han in i en butik,
så lägger han vantarna på allt, hvad han får
se. ligger där t. ex. ett stycke dyrbart
kläde, strax säger han så här: »Det där tyget
faller mig i smaken; bär genast .hem det till
min bostad!» Och så sker äfven. Men
tygstycket är kanske 50 arschin i längd!
CHLESTAKOFF:
Nej, hvad säger ni? Är det möjligt? Men
i så fall är han ju en inpiskad bof!
EN AF KÖPMÄNNEN:
Jo, det vill jag lofva! Ett så’nt vidunder
till polismästare har ingen skådat! Så snart
vi se honom nalkas, gömma vi skyndsamt
undan våra dyrbaraste varor, så att hans besök
må blifva oss så billigt som möjligt. Men han
ratar intet. Girig och glupsk — särskildt efter
delikatesser — nafsar han åt sig hvad1 som
helst. En tunna torkade katrinplommon, sju
år gamla och så vedervärdiga, att min
yngsta springpojke ej ens ville se åt dem,
mumsade han i sig med god smak. På hans
namnsdag, som infaller på den helige
Antonius, skicka vi hem till honom allt, hvad vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
