Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte akten - Scen 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
KRETSDOMAREN:
Det här är ju själfvaste glödröda
»dödsriket», mina herrar! Han lurade af mig 300
rubel!
FATTIGVÅRDSFÖRESTÅNDAREN:
Och mig . . . fyrahundra!
POSTMÄSTAREN:
Snyftande:
Och mig . . . trehundra!
BOBTSCHINSKIJ:
Och mig och Pjåtr Iwanowitsch sextiofem
pappersrubel. . . ja!
KRETSDOMAREN:
Breder ut armarna och sor ut som ett lefvando frågetecken:
Men, mina herrar. . . huru har allt det här
egentligen gått till? Hur är det möjligt, att
vi — allesamman — så skandalöst låtit
draga oss vid näsan . . ?
POLISMÄSTAREN:
Dunkar sig mod knytnäfvarna på hufvud och axlar:
Hur kunde jag, gamle ömkansvärde narr,
så erbarmligt springa bort från sans och
förnuft! Under trettio långa tjänsteår har ingen
enda af de otaliga schackrare och
leverantörer, med hvilka jag haft att beställa, kunnat
på minsta vis föra mig bakom ljuset! De mest
durkdrifna spetsbofvar och skälmar, hvilka
bedragit och bestulit hela jordklotet, ha som
menlösa, små kräk fastnat i mina garn! Tre
generalguvernörer har jag dragit vid näsan! . . . . -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
