Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15
I politiskt avseende var horisonten icke mindre mörk än
i ekonomiskt. Republiken hade förlorat sin gamla
dragningskraft. Den hade svikit alla förhoppningar. I Stället för att bli
vad man under kejsardömet drömt den skulle bli, — en social
regim bådande en ny värld, — hade den blivit vad samhällets
struktur nödvändigt måste göra den till: en regim som,
liksom sina (föregångare, gick den besittande klassens —
bourgeoisiens —■ ärenden.
Partien hade avlöst varandra vid makten, utan att folket
därav märkte någon förbättring, något nämnvärt framsteg.
De män, som varit konservativa, hade räckt handen till de
motståndare, som utgåvo sig för nydanare och skrudade sig
i socialismens kåpa. Men dessa, som under sin
oppositionstid kämpat för de stora principerna — för frihet! för sanning!
— visade sig icke vara bättre än de andra, när de väl
kommit till makten och blivit de starkaste.
Och detta hade för folket blivit toppen på illusionernas
ruin; det ådagalade, även för de minst försigkomna, att
parlamentarismen bar i sitt sköte dödande frö, att den gäckade
de goda föresatserna, korrumperade samvetena.
För att råga måttet av parlamentarismens brister
utbredde sig i dess sköte hänsynslösare än någonsin: knep,
favori-sering, plundring av de offentliga kassorna, köpslående, alla
slags bedrägerier, alla slags skandaler. Ministärerna voro
butiker, där de minst illojala affärerna voro försäljning av
dekorationer — vilket blott skadade den fåfänges börs.
All denna smuts, alla denna slkam, som staten med
nödvändighet fört i sitt kölvatten, var icke värre, icke mera
stinkande och rutten under ancien regitne. Men folkets kritiska
sans hade utvecklat sig, det såg nu klarare och det stöttes för
pannan av det, som förut lämnat det oberört. Dess avsky
och förtrytelse gjorde, att det icke förlorade realiteten ur
sikte. Det hoppades icke på det förgångna och väntade ingen
välsignelse av att vända tillbaka till överlevda
regeringsformer. Om det var mättat med skepticism och led av
parlamentarismen, — likt en sjukdom från vilken man icke vet "hur
man skull kunna böta sig — så visste det åtminstone, att
ingen speciell politik skulle bli ett effektivt medel.
Denna mogenhet i resonemanget, detta växande
medvetande, som mer och mer utbredde sig bland folket, räckte
dock icke till att fullständigt belysa dess väg. Det hade en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
