Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
förkänsla av att det fulla, nya livet låg högre än
parlamentarismen; det skymitade sin framtid i den ekonomiska
federa-lism, som syndikalisterna förkunnade. Det kände i sig själv
en social makt växa fram; som lämnade militarism, regering
&ch kapitalism åt sitt förfall... Men detta var blott svaga
förnimmelser. För att giva dem fast form var den
revolutionära befruktningen nödvändig.
Emot aribetareklassen, ständigt allt mera handlingskraftig
och stark, ständigt utvecklande sig i medvetenhet, hade
regeringarna än använt sig av mildhet, än av maktmedel. Men
varken ett huvudlöst undertryckande och hänsynslös
förföljelse eller äckliga försök att korrumpera genom utdelandet av
belöningar förmådde försvaga dess kraft. Folkmassan var
buren av en djärv, fast vilja, den var så fullständigt mättad
med revoltens anda, att ingenting förmådde undertrycka den.
Det fanns hos densamma en inre drivkraift, som omintetgjorde
alla de reaktionäras projekt och gäckade alla
undertryckningsåtgärder, hur väl de än syntes planlagda; medan å
andra sidan folkets elände, dess klumpighet och dess fel hjälpte
till att föra dess sak till framgång.
Detta fenomen, som man redan ofta iakttagit, skulle åter
bli konstaterat allteftersom händelserna utvecklade sig.
De syndikalistiska organisationerna, härden för folkets
förhoppningar, var den ständiga faran som regeringen sökte
att bryta ned, — vare sig genom att öppet anfalla dem eller
genom att hycklande undergräva dem. Ingenting hjälpte!
När regeringen gjorde sig älskvärd, gav råd och sökte
ställa sig in hos arbetarna, begagnade dessa sig av
omständigheterna för att skärpa sina krav i stället för att låta fånga
sig på limstången.
Heller icke läto de slå ned sig, när regeringen, skiftande
taktik, grep till brutala medel, .mobiliserade militären vid
minsta lilla konflikt, lät den bivackera på strejkplatserna och
förökade antalet av tragiska sammanstötningar.
I det ena som det andra fallet blev arbetareklassen blott
mera stridslysten. Den tog gatorna i besittning och vänjde
sig vid att göra motstånd. Den lärde sig att icke förlora
fotfästet intför polisbanden och att neutralisera trupperna som
sändes emot den»
Genom att ömsom bli omhuldad, ömsom nedtrampad fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
