Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Man organiserade miiitärtåg, vilka man trots
järnvägsstrejken sökte föra fram. -De gingo icke långt. Dessa
truppsändningar blevo blockerade på öppna landsbygden,
stoppade på grund av upprivning av skenorna, eller sprängning
av broar och tunnlar.
Dé absolut pålitliga truppérna, som regeringen beklagade
Icke ha tillgängliga, och vilka skulle kunnat kuva
befolkningen med raseri och utan försköning, voro de algeriska
trupperna, rekryterade bland araberna, vilka numera, liksom
metropolens egna söner, voro underkastade värnplikt. Det
skulle just varit fina kreatur att släppa lös på Paris! Dessa
soldater voro icke hindrade av några skrupler och skulle med
välbehag ha hämnats sin ras på Frankrikes pariasklass. Men
man kunde icke räkna på dem. De voro kasernerade i
Algeriet. Om man än lyckats inskeppa dem, så skulle det ha
varit svårt att landsätta dem i Marseille eller någon annan
hamn —och ännu svårare att transportera dem ända till Paris.
Det sociala kriget var således knappast mer än börjat
förrän armén, kapitalismens enda värn, fann sig överflyglad
De härskande blevo tvungna att göra klart för sig, att den
var alltför otillräcklig i numerärt avseende för att på ett
effektivt sätt kunna fylla de många krav somi ställdes på densamma.
Denna arméns numeriska otillräcklighet förstorades
ytterligare genom en moralisk maktlöshet, som var ännu
farligare för regeringen: armén började tvivla på rättfärdigheten
i sin funktion och den gled utför ett sluttande plan, som icke
slutade förr än vid den fullständiga upplösningens avgrund.
Den antimilitaristiska propagandan var den främsta
orsaken till dessa upplösningstendenser. Amtimilitaristerna
arbetade med en ursinnig, outtröttlig iver för att bryta
sammanhållningen inom armén genom ätt för soldaterna uppvisa det
avskyvärda i den gärning de hade att utföra.
Dessa symptom, som voro ödesdigra varsel för det
kapitalistiska samhället, blevo fullständigt ignorerade av
regeringen. Hypnotiserad ßv förtroendet till ett centralistiskt
system, som gav den kontroll över allting, trodde den sig
vara solid och orubblig som klippan. Därför riktade den
blott sin uppmärksamhet mot strejkens undertryckande. Icke
ett ögonblick tänkte den på att sysselsätta sig med de
strejkandes krav, att föranstalta en undersökning i den sak den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
