- Project Runeberg -  Hur vi gjorde revolution /
69

(1921) [MARC] Author: Émile Pataud, Émile Pouget With: Petr Kropotkin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

Den militära uppståndelse, som nödvändigt följde med
förberedande av denna kupp, i vilken alla disponibla trupper
skulle deltaga, kunde icke undgå de strejkandes
uppmärksamhet och de å sin sida vidtogo likaledes sina åtgärder.

Inom fackföreningarna hade redan de yngre elementen
— de mest företagsamma och beslutsamma — bildat en slags
säkerhetsvakter, som tagit till speciell uppgift att vaka över
kommittéernas och de permanenta utskottens säkerhet. De
hade satt ut poster och spejare för att man alltid skulle kunna
vara säker och icke löpa risken att bli överraskade.

Dessa grupper hade också sökt beväpna sig. De försågo
sig med ammunition och lade beslag på varaen i
vapenaffärerna. De aktade sig emellertid att överskatta värdet av
sina vapen. De flesta av de unga männen som deltogo 1 denna
vakthållning voro samtidigt med’emmar i de antimfitaristiska
sammanslutningarna och de insågo mycket väl, att det skulle
vara galenskap att hoppas kunna hålla stånd mot armén.

De visste, att man aldrig kan göra en revolution m’ot
armén — men blott med dess hjälp, eller åtminstone måste den
förhålla sig neutral. De visste att vid alla tillfällen då folket
gjort uppror, det blott har segrat när trupperna nekat att
skjuta e’ler förenat sig med massan. Och de drogo därav
den slutsatsen, att även denna grng skulle det bli mataren
som skulle komma att avgöra generalstrejkens seger el’er
nederlag. Därför gingo alla deras ansträngningar ut på att
knyta förbinde’ser med soldaterna. De lyckades häruM så
mycket lättare, som även dessa voro anfäktade av sociala
förhoppningar, uttröttade och betagna av leda och äckel för
den roll i förtryckets tjänst man påtvingade dem.

I de flesta kasernerna hade arbetarna knutit värdefulla
förbindelser med soldaterna. I många kompanier 1
kasernerna, var samtalsämnet frågan om vad soldaterna voro
sky’di-ga sig själva och mänskligheten, och till följd därav hade det
i regementena bildats sammanslutningar av liktänkande. För
att vinna anslutning måste man först avgiva ett löfte att icke
skjuta på folket. För övrigt var det alldeles omöjligt at t
ständigt hålla soldaterna inspärrade i kasernerna och dessa
använde sig av sina fristunder till att utan fruktan blanda sig
bland folkmassan och övervara mötena.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:07:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/revolution/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free