Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Reformperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
för traditionen om den tid, då frihet och rätt att besitta jord
existerade äfven för Rysslands allmoge, att fortlefva bland
bönderna. Det behöfdes blott en antydan om möjligheten af en
återgång till ett sådant sakernas tillstånd, för att den gamla
traditionen skulle få nytt lif och läggas till grund för böndernas
förhoppningar och anspråk.
Tidningsprässen sörjde under åren närmast före
bondeemancipationen för att sådana anspråk fingo faktisk och historisk
grund att bygga på. Såväl journalister som vetenskapsmän
kastade sig in på forskningar angående lifegenskapen och
böndernas forna ställning. Resultaten af dessa forskningar
offentliggjordes i tidskrifter, tidningar och broskyrer, aksepterades
såsom giltiga äfven där kritik skulle varit på sin plats, och
spriddes småningom ända ned till de djupaste befolkningslagren.
Inom kort uppställdes allmänt den fordran att bönderna icke
blott skulle personligen frigöras, utan äfven förses med jord,
för att kunna bli själfägande och oberoende.
I denna punkt voro naturligtvis böndernas och godsägarnas
intressen diametralt motsatta. De lifegna bebrukade i regeln
en viss del af godsens jord för egen räkning och voro i
gengäld skyldiga att ställa en viss del af sin tid, det vill säga sin
arbetskraft, till godsägarens förfogande. Genom olika ukaser
hade regeringen då och då sökt i någon mån reglera detta
förhållande, för att förekomma de lifegnas alltför starka
exploaterande af deras herrar, men någon värklig ordning
härutinnan existerade icke. Andra lifegna — alla s. k. kronobönder
och en mängd tillhöriga enskilda jordägare — erlade en årlig
afgift i penningar, »obrok», och kunde då bosätta sig hvar som
hälst, medan ytterligare andra, de egentliga tjänarna, helt och
hållet berodde af sina herrar, underhöllos af dem och i alla
afseenden intogo den sämsta ställningen. Af kronan tillhöriga
lifegna funnos omkring 22’/’j miljoner »själar» och ungefär lika
många på enskilda jordägares gods. Tjänarnas, husträlarnas
antal uppgick till IVa miljon.
Nu ansågo de lifegna helt enkelt att den jord de och deras
förfäder bebrukat, egentligen tillhörde dem, att blott deras
arbetskraft delvis varit godsägarnas egendom, icke jorden, som därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
