Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Reformperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
utan vidare borde tillfalla dem. Godsägarna åter ansågo sig
komma att lida mer än tillräcklig förlust allenast genom
utsinandet af tillgången på arbetare och motsatte sig därför de
lifegnas anspråk på jord, såvida icke dem, godsägarna,
tillerkändes motsvarande ersättning.
Det var på detta område den hetaste striden stod. De
lifegna på kronans domäner lämnades mer eller mindre på sida
om diskussionerna, husträlarna, som icke kunde göra anspråk
på jord, likaså. En kompromiss, som gaf sig sken af att i lika
mån tillgodose såväl godsägarnas som de lifegnas bästa, blef
slutresultatet af de stridiga intressenas sammandrabbning, en
kompromiss, som inom rätt kort tid visade sig mycket oförmånlig för
bönderna och hvari man måste söka en af de främsta orsakerna
till det ständigt stigande eländet bland Rysslands allmoge samt
därför till det missnöje, som i våra dagar börjar göra denna
allmoge färdig och böjd för en ny omhvälfning.
Ukasen om afskaffandet af lifegenskapen utfärdades den
19 februari (3 mars) 1861, men gällde endast de lifegna på
enskilda jordägares gods och husträlarna, hvilka senare under
ytterligare två år skulle kvarstå i det forna förhållandet till sina
herrar, men sedan äga rätt att söka sig tjänst hvar de behagade.
De förra däremot skulle genast träda i åtnjutande af fulla
medborgerliga rättigheter och skulle erhålla ett visst jordområde,
hvilket i regeln blef ungefär detsamma, som de lifegna förut
för egen räkning brukat.
Men detta jordområde skulle tillfalla kommunen — s>mir’en» —
icke de enskilda medlemmarna däraf med full äganderätt. Och
lika litet skulle de forna lifegna erhålla denna jord gratis.
»Mir»-institutionen hade urgamla anor i Ryssland, där
prak-tiskt-kommunistiska principer än i dag på särskilda områden äro
härskande bland folket. För godsägarna var denna institution
mycket bekväm. I stället för att hafva att skaffa med en mängd
individer hade de att göra med en kollektiv enhet, mir’en, hvars
medlemmar gentemot godsägaren i hufvudsak voro ansvariga,
en för alla och alla för en, men därför också tillätos att själfva
sköta sina så att säga inre angelägenheter, att välja sina egna
styresmän, att med ett ord bilda i många stycken autonoma sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
