Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Reformperioden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhällen. Det var denna institution, som nu i och genom
emancipationslagen togs under regeringens hägn.
Dels medvärkade väl härtill de praktiska
bekvämlighetsskälen, men dels äfven, och i främsta rummet, rent teoretiska
synpunkter. De i den offentliga diskussionen om reformer af
allehanda slag så ifrigt deltagande samhällsförbättrarna af olika
läger, trodde sig i mir-institutionen ha funnit ett arcanum, egnadt
att motvärka alla sådana den sociala utvecklingens i västerländerna
faror, som representerades af uppkomsten och utvecklingen af
ett arbetareproletariat. Genom att göra de frigifna lifegna till
medlemmar af kommuner, som kollektift ägde jorden, skulle
man genom deras egna intressen binda dem vid denna,
predikade man, och sålunda omöjliggöra uppkomsten af en lös
arbetareklass, mottaglig för allehanda skadliga inflytanden och
irrläror.
Dessa satser omfattades såsom ett slags nytt evangelium
på alla håll. Öfverallt var man öfvertygad om att Ryssland i
och genom mir’en funnit det förlösande ordet för den sociala
utvecklingen och i enlighet med denna, det vida öfvervägande
flertalets öfvertygelse handlade äfven regeringen. Det blef mir’en,
som erhöll jord för de frigjorda böndernas räkning, icke bönderna
själfva. Hos dessa, som ju sedan hedenhös varit vana vid
sådant kollektift ägande, väckte detta stadgande i
emancipationslagen icke minsta missnöje.
Helt annorlunda ställde det sig beträffande stadgandet om
ersättning för den erhållna jorden. Bland bönderna hade ingen
enda betviflat att all den jord, som bebrukats af de lifegna också
skulle tilldelas dem och tilldelas dem gratis. Enligt deras
uppfattning — som icke saknade allt historiskt berättigande — hade
herrarna ursprungligen erhållit sin jord af tsaren, i gengäld för
tjänster bevisade honom, icke till arf och ägo. Vidare hade
olika tsarer gifvit herrarna rätt att utkräfva skatt i arbete och
penningar af bönderna, allt under samma förutsättningar. Det
var denna rätt, hvilken i böndernas tanke hade ingenting att
skaffa med jordbesittningen, tsaren nu fråntog godsägarna. Deras
diskussioner i saken gällde därför frågan huruvida all
jordägarnas jord skulle tilldelas dem, eller huru stor del utöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
