Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander II:s regering - Den revolutionära rörelsen under Alexander II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
trampades allt oftare af allt talrikare transporter politiska fångar.
Ingen var längre säker, ingen kunde längre räkna på att ens
några veckor kunna drifva propagandistisk värksamhet.
Slutligen insågo äfven de, som numera ledde den socialistiskt
revolutionära propagandan, att den icke längre kunde fortsättas
på samma sätt. De resultat man nått stodo i intet rimligt
förhållande till de oerhörda uppoffringarna; man måste klarligen
tillgripa andra metoder. 1875 beslöt man sig för en förändring.
I stället för att såsom förut genom så att säga sporadiskt
arbete här och där söka sprida de nya lärorna, föranstaltade man
nu formliga kolonier af propagandister i olika guvernement, där
agitatorerna bosatte sig och skaffade sig sysselsättning, allt under
det de omsorgsfullt undveko att väcka polisens uppmärksamhet
och ådraga sig misstankar. Endast sådana personer bland
allmogen, hvilka de lärt känna såsom fullkomligt pålitliga, gjordes
till föremål för propagandan, och sålunda lyckades dessa
kolonier i många fall ünder rätt lång tid fortsätta sin värksamhet.
Men resultaten voro själffallet små och trots all möjlig
försiktighet föllo äfven många af kolonisterna i tredje afdelningens
händer.
Polisens, regeringsmaktens brutalitet hade under denna kamp
blifvit ständigt större, ständigt hänsynslösare. Behandlingen af
de politiska fångarna hade blifvit sådan, att dessa där och hvar
företogo olika attentat mot bevakningen, för att komma i samma
kategori som vanliga förbrytare. Andra begingo själfmord, för att
komma undan den andliga och fysiska tortyr de underkastades
genom årslång ensamhet, eller inspärrning i förpestade hålor.
Ytterligare andra blefvo vansinniga, eller dogo af olika
fängelsesjukdomar — allt detta medan »undersökningarna» pågingo.
Tredje afdelningen, som hade dessa om hand, gjorde sig ingen
brådska. Den hade upptäckt att de viktigaste fångarna hörde
till ett vidt utgrenadt, hemligt förbund; däri låg deras
hufvudsakliga brottslighet. Deras tal till arbetare och bönder, deras
värksamhet för spridande af skrifter o. s. v. kunde visst bestraffas
administrativt, men därmed var man icke villig att åtnöja sig.
Man ville fälla dem för deltagande i en stor sammansvärjning
mot tsaren och staten — sådan de aldrig ingått — för att med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
