Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - De revolutionära vid Alexander III:s tronbestigning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
storfurst Vladimir. Såsom en motvikt mot ligan bildades därför
ett annat hemligt förbund, det »frivilliga försvaret» — okhrana —■
med ett syfte, som i värkligheten icke var annat än att skydda
tsaren mot hans bekyddare. Officielt hette det att förbundet
blott afsåg att säkerställa Alexander III:s kröning och för att nå
detta mål skydde förbundet icke ens att inleda underhandlingar
både med de revolutionära, som vistades utom Rysslands
gränser, och med terrorister i regeringens fängelser, under erbjudande
åt dem af olika fördelar, ifall de ville förbinda sig att låta tsaren
ostördt krönas i Moskva. Slutligen, då dessa underhandlingar
icke ledde till något tillfredsställande resultat, vände sig
förbundet till ledarna af den religiösa sekt, som benämnes »raskolniki»
och lyckades mot löften, som senare brötos, förmå dem att till
Moskva sända några tusen fullt pålitliga medlemmar af sekten,
hvilka tjänade tsaren såsom ett slags eskort, i det de såsom
företrädare för »folket» närmast omgåfvo honom.
De båda skyddsföreningarna intrigerade mot hvarandra,
statspolisen mot dem hvardera och båda mot statspolisen, medan
samtidigt såväl de revolutionära som de liberala agiterade med
all möjlig ifver för sina syften. Den dåvarande chefen för
statspolisen — numera inrikesministern — von Plehwe lyckades snart
nog göra slut på den heliga ligans värksamhet, genom att i
hvarje fall, då dess medlemmar eller betalda handtlangare utfört
någon arrestering, omedelbart låta anställa grundlig
undersökning, sådan de af polisen arresterade ofta fingo vänta på i
åratal. I så godt som hvarje fall visades ligan ha inskridit i
oträngt mål och blef därför snart gjord till föremål för ett
åtlöje, som bragte den i misskredit. Villervallan inom regeringen
var otrolig, all dess handlingskraft tycktes absorberad af
sträfvandet att krossa nihilisterna, hvilkas tryckerier fortforo att arbeta
till och med i själfva hufvudstaden och spridde upprop, tidningar
och andra skrifter i massor. Tsaren var så godt som fånge i
sitt eget palats, ett ständigt rof för dödsfruktan och för en
misstänksamhet, hvilka totalt förstörde hans sinnesjämvikt och hans
nervsystem.
Så långt gick man i misströstan om någon utväg ur den
jämmerliga ställningen, att flerahanda planer framkastades för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
