Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Alexander III och hans ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
efter den förre tronföljarens frånfälle, erhöll uppdraget att
meddela Alexander undervisning i lagfarenhet. Ehuru då icke
intagande någon bemärkt ställning, hade Pobedonostseff gjort sig
känd såsom en allvarlig, arbetsam man och skicklig jurist. På
grund häraf tilldelades honom det maktpåliggande uppdraget
att meddela den blifvande härskaren kunskap i de ämnen, han
främst och nödvändigast behöfde känna för att kunna styra sitt
väldiga rike.
Läraren fullgjorde sitt värf med största nit och framgång —
sådant han själf fattade det. Kallblodigt, beräknande fanatisk
till hela sin anläggning, lyckades han hos tronarfvingen ingjuta
sin egen blinda tro på den grekisk-ortodoxa lärans och
abso-lutismens förmåga att länka Rysslands öden i den enda
riktning, som kunde bli till välsignelse för land och folk. Och
därmed lyckades han äfven hos sin höga lärjunge lägga grunden
till den intolerans, till det hat mot olika tänkande och troende,
som senare på så många sätt gaf sig uttryck i Alexanders
regeringshandlingar. Pobedonostseffs allvar, hans nit, hans orubbliga
tro på sina egna åsikter och läror, hans öfvertygelse att den
ryska ortodoxin och den ryska tsarismen vore kallade att icke
blott lyckliggöra Ryssland, utan äfven i en framtid det öfriga
Europa och mänskligheten i gemen — hans helgjutenhet med
ett ord och hans personliga hederlighet kunde icke undgå att
utöfva en stark värkan på Alexander III, som uppvuxit vid ett
hof, där korruption, gunstlingskap, intriger och lycksökeri af
alla slag varit oblygt förhärskande. I jämförelse med den
vacklande politik, som följdes under Alexander II:s regering tedde
sig Pobedonostseffs system konsekvent, starkt och löftesrikt; bland
tidens opportunistiska statsmän var han den enda, som
bestämdt höll på en bestämd teori. Och däraf drog Alexander III
slutsatsen att denna teori var den enda riktiga.
År 1880 blef Pobedonostseff utnämd till »prokurator vid
heliga synoden», efter grefve Dmitri Tolstoi (senare
inrikesminister), en post Pobedonostseff ända sedan dess åtnöjt sig
med, ehuruväl ingen kan betvifla att det endast berott på
honom själf att han icke utbytt den mot en långt mera lysande
ställning. Däri ligger väl till en del förklaringen af att han så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
