Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Alexander III och hans ministrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
länge lyckats bibehålla sin makt, i den oegennytta han alltid i
detta afseende visat, däri att han skenbart aldrig sträfvat efter
makt, utan tvärtom alltid så vidt görligt hållit sig i bakgrunden
och åtnöjt sig med att faktiskt utöfva makten.
I och för sig är det ämbete han bekläder icke sådant, att
dess innehafvare annat än genom sina personliga egenskaper
kunde utöfva det afgörande inflytandet på Rysslands styrelse.
Närmast motsvarar detta ämbete kultusministerns i västerländerna^
Prokuratorn är tsarens representant och den enda icke-prästerliga
medlemmen inom den högsta kyrkliga myndigheten i Ryssland,
inom »den heliga synoden», som annars är sammansatt af
metro-politerna i Novgorod, S:t Petersburg, Moskva, Kolomna och
Kiev samt nio andra medlemmar, biskopar och högre andliga,
som då och då inkallas. Intet beslut af synoden är giltigt, om
det icke biträdes af prokuratorn, hvilken i viktigare fall
appellerar till kejsaren och direkt till denne inlämnar sina
föredragningsmemorial. De ortodoxt kyrkliga uppfostringsanstalterna i
riket — andliga seminarier och skolor — stå under hans
öfverinseende och ledning, och såväl i ministerkonseljen som i
riksrådet äger prokuratorn säte och stämma. I alla ärenden, som
direkt eller indirekt röra statskyrkan måste hans åsikt inhämtas
och med de egentliga ministrarna är han i alla afseenden likställd.
Intill Alexander II:s död utöfvade Pobedonostseff icke större
inflytande än någon annan, som skulle beklädt samma ämbete —•
måhända till och med mindre, emedan Alexander II dels afskydde
all slags fanatism, dels under det sista året af sin lefnad
på-värkades af Loris-Melikoff, hvars politiska åsikter alls icke
öfverensstämde med Pobedonostseffs. Såvida denne icke under den
tid han varit den nye tsarens lärare vunnit hans förtroende, är
det antagligt nog att prokuratorn i heliga synoden icke skulle
blifvit en mera bemärkt person än förut, men tack vare det
personliga förhållandet till Alexander III lyckades han i sådan grad
motvärka dennes af pietet för fadrens önskan förestafvade
afsikt att genomföra Loris-Melikoffs reformförslag, att tsaren
slutligen lät Pobedonostseff diktera sitt politiska program.
Huru detta program, i all hufvudsak under Pobedonostseffs
ledning, på olika områden blef genomfördt, skall längre fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
