Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Alexander III och hans ministrar - Reaktionen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
förde sina egna planer. »Han älskade», säger Stepniak, »att låta
kalla och att själf kalla sig ’bonde-kejsaren’, men endast
såvida därmed förstås att kejsaren var en bonde, en mushik på
tronen, hade epitetet skäl för sig.»
Reaktionen under Alexander III.
Det skulle tydligtvis föra långt utom ramen för ett arbete
af föreliggande art att söka i detalj uppvisa huru de maktägande
under »bondetsarens» tid uppbjödo allt för att stäfja Rysslands
utveckling i västerländsk riktning och i stället ånyo länka den
in på de banor den i och genom bondeemancipationen lämnat.
Endast på de viktigaste kulturområdena kan detta de styrandes
sträfvande här följas, men det borde vara tillräckligt för att
enhvar ex analogia skall kunna sluta sig till resultaten af den
Katkoff-Pobedonostseffska politiken äfven på öfriga. Om någon
tsarens egen politik kan det knappast mera bli tal. Redan
Nikolai I yttrade med en ironi, som främst drabbade honom
själf, »Ryssland regeras af tio tusen stolonatschalniki»
(kanslichefer). Han var dock en man i besittning af långt mer än
vanlig energi och viljekraft, men kunde det oaktadt icke rå på
den byråkrati, som ju teoretiskt endast fullgjorde hans vilja.
Under Alexander II lösgjordes delvis samhällets egna andliga
krafter, på samma gång som regeringen, genom att direkt träda
i beröring med bönderna, genom samfärdselmedlens utveckling
o. s. v. nödvändiggjorde ökning i stor skala af tjänstemännens
antal och mångdubblande af summan af kansliarbete. Hade hälst
en del af allt detta arbete — såsom meningen med duma- och
semstvo-institutionerna egentligen var — öfverlämnats åt de
olika institutionerna för lokal själfstyrelse, så skulle möjligheterna
för den centrala regeringen att öfvervaka sina organ och
redskap åtminstone icke minskats genom den lifliga utvecklingen.
Men i stället kväfde man med rent sjuklig omsorg all med-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
