Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
borgerlig själfvärksamhet, allt annat initiativ än regeringens, och
hopade därigenom i ämbetsvärken en oerhörd massa arbete, som
alls icke längre kunde öfvervakas af den centrala regeringen.
Under Alexander III blef det fullt bevisligt och bevisadt att
själf-härskaremakt i vår tid. icke är och icke kan vara annat än en
fiktion, att autokrati är och måste vara endast en slentrianmässig
byråkratism, långt mera despotisk på grund af sin så att säga
mekaniska natur, än ett värkligt envälde, där möjligheten af
mänskliga känslor och synpunkter hos den enda maktutöfvande
individen icke är utesluten.
En relativt fåtalig nation inom ett jämförelsevis inskränkt
område kan vara föremål för sådant mer eller mindre
patriarka-liskt envälde, där regenten utöfvar sin myndighet egentligen
blott gentemot ett mindre antal individer, hvilka i sin tur med
endast i viss mån mindre maktfullkomlighet härska öfver de
bredare samhällslagren; där med andra ord en sträng
klassindelning är genomförd och den närmast högre klassen utöfvar
väldet öfver den lägre samt bär ansvaret därför gentemot
härskaren öfver det hela. Ungefär så styrdes Ryssland i äldre tider
och delvis ända till genomförandet af bondeemancipationen. Tsar
Peter började förändringen af detta patriarkaliska envälde genom
inblandning däri af europeisk byråkratism och hans efterträdare
fortforo att drifva utvecklingen i samma riktning, emedan det
tillväxande riket gjorde en fortsättning af den gamla regimen
omöjlig. Men så länge de lifegna, det vill säga folkets stora
flertal, ännu stodo endast i indirekt förbindelse med och
beroende af regeringen, hvilken för deras vidkommande hade att
skaffa blott med deras herrar och ägare, existerade å ena sidan
en viss raison d’ëtre för själfhärskaredömet, å den andra delvis
möjlighet för dess utöfvande såsom en själfhärskarens
personliga regering. I alla händelser var detta fallet teoretiskt, om
också i praktiken autokratins förvandling till byråkratisk despotism
fortskridit så långt, att den redan under Nikolai I:s tid var ett
fullbordadt faktum i allt utom beträffande de enskilda
jordägarnas lifegna.
Inrangerandet af dessa bland de direkta styrelseobjekten
kompletterade slutligt systemet, men under någon tid framåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
