Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
digheterna tillåtit, att tsarens egna tjänstemän och
gränsbevakningssoldater öfverallt indirekt deltogo i smugglingen och gjorde
sig betydliga inkomster genom att icke taga det alltför noga
med bevakningen, och att fördrifvandet af judarna från
femtio-verststräckan endast skulle delvis öfverflytta lurendräjeri-affärerna
i andra händer, men på intet vis göra slut på dem, eller
knappast ens bereda dem något afbräck.
En afsikt att försöka tvinga judarna att öfvergå till den
ortodoxa läran låg icke häller bakom förföljelserna. Tvärtom
tyda flera omständigheter på att hvarken tsaren eller
Pobedo-nostseff ville drifva de förföljda att omvända sig. Förut hade
judar alltid, så snart de låtit döpa sig, erhållit samma
medborgerliga och politiska rättigheter som andra »rättrogna» ryska
undersåter, men år 1890 utfärdades en ukas, som bestämde att
icke de döpta, utan först deras barnbarn, deras efterkommande
i andra led, skulle erhålla fullt medborgareskap. Döpelsen
medförde endast en i någon mån utvidgad rätt för de döpta
personligen — men icke för deras familjer! — att välja boningsort
inom riket. Därmed visade det Pobedonostseffska systemet
tydligt att det icke ville uppmuntra judarna att öfvergå till
ortodoxin. Beträffande dem spelade det tidigare omnämda motivet
för religionsförföljelserna under Alexander III — åstadkommandet
af homogenitet inom riket genom intvingande af olika tänkande
i den rättrogna kyrkan — så godt som alls ingen roll.
Lika litet var det fråga om någon sträfvan att söka
sammansmälta den judiska nationaliteten med den ryska, tvärtom
gjordes ju allt för att hålla dem åtskilda. Ingenting hade i
högre grad än undervisning och uppfostran visat sig förmå
utplåna den existerande rasantagonismen. Öfverallt hade judarna
ifrigt begagnat sig af alla till buds stående tillfällen att
förskaffa sig och sina barn kunskaper och bildning och öfverallt
hade de, i lägre som högre lärovärk, ådagalagt mer än vanlig
begåfning, mer än vanligt mått af kunskapsbegär, så att en
mängd judar på grund af vid universiteten afslutade studier och
aflagda examina inträdt i de privilegierade klasserna och sålunda
erhållit rätt att inträda på tjänstemannabanan, att bosätta sig och
ägna sig åt olika sysselsättningar hvar som hälst i riket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
