Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
i
hembyar för att uppmuntra och i tron befästa aflägsna, svagare
församlingar. Men alla dessa och andra liknande åtgärder under
förföljelsernas tidigare, mildare skede, lyckades
stundistförsam-lingarna öfverlefva. De till och med ökades i antal under
denna tid.
Annat blef det efter Alexander III:s tillträde till regeringen
och Pobedonostseffs öfvertagande af makten. 1882 erhöllo de
lokala polischeferna rätt att af egen maktfullkomlighet ådorna
bönder, som trots erhållen varning fortforo att bevista
stundist-möten, böter till godtyckliga belopp. Och då de bötfällda icke
fogade sig, följde tvångsförsäljningar, vräkningar och
fängelsestraff för dem, som icke betalade.
Två år senare, då de förra åtgärderna visat sig maktlösa
att kväfva stundismen, gick man ett långt steg vidare. Ledarna
dömdes till långvarigt fängelse i gemenskap med vanliga gröfre
brottslingar, eller till förvisning jämte sina familjer till rikets
aflägsnare delar, dit de måste färdas till fots under hvilken
årstid som hälst. Äfven dessa åtgärder visade sig emellertid
fruktlösa. Nya ledare uppstodo i de fängslades och förvisades ställe
och långt ifrån att kväfvas vann stundismen tvärtom ständigt
större spridning.
Det af historien mångfaldt bevisade faktum att martyrskap
aldrig afskräcker människor från anslutning till en andlig rörelse
synes varit fullständigt okändt af den ryska regeringens själ,
Pobedonostseff. Annars är det icke gärna möjligt att han, efter
det upprepade felslåendet af våldspolitiken mot sekteristerna,
skulle beslutit ständigt nya och längre gående våldsåtgärder.
Efter 1888 vände sig regeringen icke blott mot stundisternas
ledare, utan mot den stora massan af sektens anhängare och
lössläppte mot dem hela den vilda brutalitet den ryska
byråkratin och polisen så ofta visat sig besitta. I tusen och åter
tusental förvisades »i administrativ väg» stundisterna till Sibirien
och till de aflägsnare kaukasiska distrikten. Hvilken som hälst
landtpolisman, byäldste, präst eller annan funktionär kunde
ostraffadt misshandla, häkta och i allmänhet våldföra sig på
stundisterna. Bland de vanligaste sätten att göra lifvet outhärdligt
för dessa var att skicka dem på tvångsarbete — byggande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
