Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Reaktionen under Alexander III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
på en rysses lott i lifvet tillskrifver han det helgonbilden; följes
han af otur är det emedan han försummat någon plikt emot den
— emedan oljekoppen ej blifvit påfylld, eller ramen icke hållits
blank, eller emedan han svurit eller druckit sig full i dess närvaro.
Omtyckta helgonbilder i kyrkorna mottaga tusendes tillbedjan
och göras till föremål för deras böner vid hvarje viktig
tilldragelse i lifvet. Ikon’er följa arméerna på deras tåg och segern
är alltid säker om de äro gynsamt stämda. Detta är helt simpelt
oförfalskad afgudadyrkan, men ingår icke desto mindre såsom
en viktig beståndsdel i nationens religiösa känsla. Därför är
det mod stundisterna, de isolerade och försvarslösa bönderna,
ådagalägga genom att höja sina röster till protest mot denna
nationella förnedring, värdt det högsta beröm. . . En annan
öfverväldigande makt i Ryssland, mot hvilken stundisterna
bestämdt gjort front, är prästerskapet... I allmänna ordalag kan
man säga att stundisterna icke hysa den allmänna föreställningen
att det är nödvändigt att upprätthålla ett särskildt prästaämbete.
Då stundisterna vägra att erlägga de afgifter prästerna fordra af
dem och protestera mot den smutsiga egennyttan hos dem som
söka utöfva andligt välde, på samma gång som deras eget
sätt att lefva utgör det skarpaste klander af prästernas, är det
icke förvånande att stundisten och popen äro bittra fiender och
att prästen med all makt och myndighet han besitter griper till
de förfärande undertryckningsåtgärder, till den förföljelsepolitik,
som under senare tid befläckat den ryska kyrkan.»
Ända till tiden omkring år 1870 sökte stundisterna så godt
sig göra lät undvika att helt och hållet bryta med den ortodoxa
kyrkan, men vid denna tid hade inom sekten ett antal
medlemmar upptagit dop af fullvuxna, efter mönster af de tyska baptister,
som bildat kolonier där och hvar i södra Ryssland. Dessa
längre avancerade stundister ville icke veta af något
kompromissande i samvetssaker och intogo därför en långt bestämdare
hållning gentemot statskyrkan än hvad sekten förut gjordt. Det
kom snart till en konflikt, som förmådde regeringen att på
vanligt sätt tillgripa våldsåtgärder. Stundisterna beröfvades sina
nya testamenten och psalmböcker, förbjödos att samlas till
gudstjänst i hvarandras hus, deras ledare förbjödos att lämna sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
