Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Nikolai II:s första regeringsår - Reaktionen under Nikolai II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
icke insett att äfven dess undertryckande förmåga är begränsad,
att äfven dess maktmedel förlora sin udd genom att alltför ofta
och i allt för stor utsträckning anlitas.
Reaktionen under Nikolai II.
Den praktiska tillämpningen af de politiska regeringsprinciper
Nikolai II i sitt tal till lyckönsknings-deputationerna fastslagit,
lät icke länge vänta på sig. Ett af de första offren för denna
praktiska tillämpning blef en af de deputerade från Tver, en
sjuttioårig, såsom författare till arbetet »Tio år af reformer»
känd godsägare, Golovatscheff. Han blef på befallning af tsaren
afsatt från sitt medlemskap i semstvo-församlingen och beordrad
att draga sig tillbaka till sitt gods — ett slags lindrigare form
af förvisning. Det var liksom ett insegel på den dom öfver
semstvo-församlingarnas djärfhet att uttrycka önskningar om
reformer, som tsaren uttalat.
Men det stannade ingalunda därvid. Tvärtom var det som
om de reaktionära maktägande, efter den korta pausen af
ovisshet fått nytt lif och ny energi, särskildt inrikesministern Durnovo
och prokuratorn i heliga synoden. Tillsammans förmådde de
tsaren att genast i början af sin regering bifalla till en ny
förföljelseåtgärd mot stundisterna, som helt och hållet förbjödos att
vidare hålla några slags bönestunder, emedan de, enligt
inrikesministerns härom utfärdade cirkulär, måste anses såsom en af de
för kyrkan och staten allra farligaste sekterna.
Censuren for fram med större stränghet än någonsin. På
en gång uppfördes på listorna öfver förbjudna skrifter icke
mindre än 250 böcker, som förut fritt fått säljas och läsas i
Ryssland, bland dem en del af Tolstois arbeten, Korolenkos
berättelser, Herbert Spencers värk o. s. v. allt böcker utan* något
politiskt syfte, ehuru de visst i så måtto kunde anses farliga för
regeringen att de gåfvo läsare anledning till eftertanke och
jämförelse. Kort därpå förbjödos totalt sjuttiotvå olika böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
