Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Reaktionen under Nikolai II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
gaf ett uttryck åt den värkligt civiliserade världens känslor rörande
kröningsståten i Moskva, som förtjänar citeras: »Vid läsning af
beskrifningars om tsarens kröning, om processionerna, tågen och
festerna, om ståten och paraderandet, om den barbariska prakteq,
om tyger af guld och om gnistrande ädelstenar, kunde jag icke
låta bli att tänka på de stackars bönderna; på de släpande och
slitande, halfmätta miljonerna; på de dystra och okunniga massorna,
som till kropp och själ tillhöra denna tsar. Jag tänkte på
ryggarna, som fårats af knutpiskan, på tusendena fångar, som
inspärrats för att de vågat yttra en hviskning om frihet, på de
hopar, som drifvits likt boskap längs de tröstlösa vägar, som
leda till helvetet Sibirien. Kanonerna i Moskva voro icke
tillräckligt högljudda, icke klangen af klockorna, icke trumpeternas
fanfarer, för att dränka fångarnas jämmer... Kröningen är en
skymf mot det nittonde århundradet. Länge lefve Rysslands
folk!» •— Öfverste Ingersoll skref dock detta före den stora
kröningsmassakern, som icke afhöll Herrans smorda från den
franska balen.
Sträjken i S:t Petersburg 1896 kom i de flesta och viktigaste
afseenden såsom en lika stor som obehaglig öfverraskning för de
maktägande. Till en början hade aldrig någon arbetarerörelse af
ens tillnärmelsevis lika stor omfattning förut förekommit i Ryssland.
42,000 arbetare lämnade arbetet vid fabrikerna. Det var mera
än man kunde komma tillrätta med endast med tillhjälp af
polisen och gendarmeriet, isynnerhet som allt tydde på att både
de sträjkande och andra arbetare voro ypperligt organiserade
och stodo under både skicklig och kraftig ledning. Viktigast
af bevisen härför var den omständighet att 16,000 arbetare vid
de Putiloffska lokomotiv-värkstäderna och 12,000 vid
Alexan-droffskij-värken en tid stannade kvar i arbete under förklaring
att de så gjorde för att med sin arbetsförtjänst kunna
understöda de sträjkande, och att de sedan i sin tur ämnade
förelägga sina arbetsgifvare samma fordringar som deras bröder vid
andra värk och fabriker, det vill säga förkortning af arbetsdagen
till 11 eller 10 1/2 timmar samt förbättrande af de sanitära
förhållandena i fabrikerna.
Tidningarna förbjödos naturligtvis att alls tala om hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
