Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyaste tiden - Reaktionen under Nikolai II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
gång. Petitionen var undertecknad bland annat af den nye
kommunikationsministern furst Hilkoff och af guvernören i Nischnij
Novgorod, af båda såsom medlemmar af adeln i guvernementet
Tver, och inlämnades till inrikesministern Goremykin för vidare
befordran till tsaren. På Goremykins föredragning blef petitionen,
eller klagoskriften lämnad utan afseende, med anmärkningen att
det icke var adelns sak att petitionera i sådana angelägenheter.
De viktigaste händelserna under 1896 voro kröningen i
Moskva och den stora sträjken i S:t Petersburg, där arbetarna
för första gången visade en energi och sammanhållighet sådana
man icke kunnat vänta af dem. Om kröningen är i detta
sammanhang icke mycket att säga. Alla, som trots regeringens
politik under det förgångna året envist hållit fast vid fiktionen
att icke tsaren, utan hans rådgifvare buro skulden för de
reaktionära åtgärderna, hoppades att det sedvanliga
kröningsmanifestet skulle komma att kungöra tsarens beslut att inslå på en
ny bana. De bedrogo sig äfven denna gång. Manifestet vid
kröningen var i all hufvudsak likt det vid tsarens förmälning
utfärdade. De enda som kommo i fullt och obetingadt åtnjutande
af hans nåd voro tjänstemän, som stodo under åtal för missbruk
af sin myndighet. De befriades från alla vidare obehagliga följder
af sina förbrytelser — men de som blifvit lidande till följd
af dessa förbrytelser fingo trösta sig och bära sina förluster bäst
de gitte. De politiska förbrytarna, de förvisade och flyktingarna,
förblefvo i samma läge som förut. Alla lindringar i deras öde
lämnades beroende af inrikesministern, af samma administration,
som godtyckligt bragt dem i elände. Kröningsmanifestet gjorde
definitivt slut på möjligheten för det ryska samhället att hoppas
något af den mildhet och godhjärtenhet man allmänt tillskref
tsaren. Själf sörjde han för öfrigt för att äfven tron på denna
personliga godhjärtenhet under kröningen betänkligt rubbades.
Det väckte ingen ringa indignation bland alla lager af folket, då man
erfor att tsaren på aftonen efter den enastående ohyggliga olyckan
på Hodynska fältet, där mera än fyratusen människor krossades
till döds, icke blott bevistade, utan till och med deltog i dansen
på den bal den franska legationen tillställt. Den numera aflidne,
stora amerikanska vältalaren och författaren Rob. G. Ingersoll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
