Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
ver under en dödsdom, eller att medan Carl XILs lik bäres på
ena sidan af taflan, en bonde på den andra sidan bär en
skjuten stor fogel på ryggen, så blir det endast små obetydliga
roligheter, som stå för de resp. konstnärernas räkning, men
ingenting soin hufvudsakligen har med konstverket att skaffa.
Det blir alltid en svaghet hos publiken att söka och
öfver-skatta sådant, som aldrig kan få namn af konstnärlig tanke,
men på sin höjd af mer eller mindre lyckad rebus. Samma sak
gäller om färg, symbolik och dylikt.
En helt annan sak blir det med det allegoriska elementet,
då konstnären från begynnelsen lånat en abstrakt tanke för att
omkring den virka sina konstnärliga drömmar, när icke de
alldagliga, yttre företeelserna räcka för att tillfredsställa hans
öfversvallande fantasi; ty då resonnerar han icke, han endast
drömmer och diktar öfver ett osynligt motiv.
Om man kunde förklara det för alla, att hvarje konstnär
bör vara en liten verld för sig, och att icke en modeartist kunde
bestämma hur det bör se ut, då skulle mycket större k,ärlek
och aktning egnas åt dessa iakttagare, åt en och hvar, som på
sitt eget sätt uppfångar och återspeglar.
Likna konstnärerna vid sjöar, källor, ja, kanske blott vid
droppar, men hvar och en speglar sitt och på sitt sätt; det
beror också så mycket på, hurudan grunden är. Så får forsen
vara allegorist, han återspeglar ingenting direkt, men öfversvallar
och sjunger sina egna fantastiska visor.
Ett svenskt landskap bör icke vara platt som en pannkaka
eller likna en griffeltafla, man bör icke ställa björkstammarne,
så att de se ut som i marken nerstuckna stickor, och marken bör
icke likna gröninålad tenn, husen och kreaturen icke ur askar
upptagna leksaker, och man skall icke kunna skära halsen af
sig mot molnkanterna, publiken bör icke bli ledsen och
förargad, om det spelar luft mellan ramkanten och föremålen i
taflan, icke rasa och larma, om konstnärens uppfattning skrider
längre än dilettantens, och om han icke känner igen principerna
från sina tidigaste försök med färglådan, om han icke alltid får
fatt på ögon, näsa och mun i ansigtena (ser man ett hufvud i
profil t. ex., bör man icke skönja mer än ett öga), och om icke
alla barrqvistarnes taggar sitta lika långt från hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
