Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
ögonblick hafva vi en bitanke på oss sjelfva; ja, vi äro så öfvade
i denna brist på omedelbarhet, i detta tudelande af vår varelse,
att vi kunna läsa sidtals i en bok, vända bladet i ordentlig tid
och ändock icke hafva det minsta reda på innehållet. Vi kunna
åhöra en konsert, under det att vårt medvetande är upptaget
af oss sjelfva och försöket att fästa uppmärksamheten på det,
som spelas, utan att vi verkligen höra det allra minsta.
En andligen frisk och färdig person står i skarp motsats
mot detta. En sådan handlar, tänker och känner omedelbart;
han står i direkt korrespondens med den yttre verlden; han
behöfver icke sönderplocka hvarje förnimmelse, innan den
om-sättes i handling. Både arbete och njutning komma honom
till godo; han känner sig trött af arbete, men har så mycket
kraft qvar att han kan njuta, och tanken på det genom arbetet
vunna resultatet gläder honom och ger hans njutning större
intensitet. Och denna njutning hvilar honom. I sjelfva
ansträngningen vid arbetet, detta må nu vara af hvad slag som helst,
ligger en tillfredsställelse, som gör honom dugligare till fortsatta
ansträngningar. Den kultursjuke åter, hvars medvetenhet är för
mycket uppjagad, blir snart trött af all ansträngning; han kan
nemligen icke enbart syssla med en sak i sänder, utan han
fantiserar alltid något med hela resultatet, hvarför hans
själsansträngning oftast är många gånger större, än den egentligen
behöfde vara, och deraf uppstår en nervositet, som icke är
synnerligen befordrande för ett godt resultat. . Således: han sjelf
blir trött, och arbetet sämre gjordt" Hvilan kommer honom
icke heller till godo. Då han skulle hvila, sysslar hans tanke
ånyo med hans misslyckade arbete, med honom sjelf, med
hans egen medvetenhet, med allt utom det, som då skulle vara
honom till nytta, det nemligen som skänker honom hvila under
form af förströelse. Hvarken arbete eller hvila ger honom,
hvad han dermed åsyftar. Hela resultatet blir smärta för
honom sjelf och ett oupphörligt uppjagande af medvetenheten. Det
är som om han kommit in i en labyrint; ju mer han går, desto
mer trasslar han in sig i sitt eget inres gångar.
Dessa hvarandra så motsatta typer kunna bäst liknas vid
en smord och en osmord maskin. En osmord maskin gör mycket
buller af sig; det gnisslar i alla lagergångar, och hela inrätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
