Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58
verldens goda, af goda vänner, hustru och barn o. s. v. skänker
mannen den största glädje och sätter hans lifskrafter i
harmonisk rörelse.
Medvetandet medför sålunda icke allenast den fördelen, att
det rättar menniskans handlingssätt; det skänker henne ock
direkt tillfredsställelse genom att ställa fram för hennes inre
kommande och förgångna njutningar.
Men medvetenheten medför ock stora lidanden. Om
menniskan kan förutse en olycka, som skall drabba henne, utan att
hon är i stånd att afhjelpa den, är hennes medvetenhet endast
till förbannelse. I så fall mångdubblas den smärtosumma, som
tillfogas en individ, ty han lider icke allenast under och efter
olyckan, utan äfven förut, ja, kanske mest förut, ty det lidande,
som man är underkastad under tänkande på hvad som komma
skall, är kanske ett af de grymmaste qval en menniska kan
vara utsatt för. Så länge något kan göras för att afvända
olyckan, så att personen i fråga icke behöfver vara overksam,
utan kan uppträda emot sitt öde, kan icke medvetenheten blifva
enbart till förderf, ty då qvarstannar alltid något hopp om
räddning, och ansträngningen håller honom uppe, men blir han
fullt öfvertygad om att allt tjenar till intet, kan det
själstillstånd, som vi kalla förtviflan inträda, och detta innebär det
största psykiska lidande, som ett menniskolif kan innesluta.
Liksom stark medvetenhet förhöjer en persons lycka,
derigenom att den sätter honom i stånd att i ett enda ögonblick
fasthålla hela den vidd, som en verklig lycka kan sträcka sig
öfver, så kan ock en högt utvecklad individ lida mångfaldigt
till följd af sin förmåga att öfverskåda hela sin olycka. Att
vara medveten om bela den lycka, som går till spillo, då t. ex.
en make eller maka dör, måste naturligen vara något outsägligt.
Att i hvarje fiber förnimma vidden af olyckan måste kunna
drifva en menniska till att förbanna sitt medvetande. Att stå
hjelplös och overksam och se, hur ens käraste på jorden
slocknar ut och dör, måste för den starkt medvetne medföra
gränslösa qval. Betecknande för medvetenhetens betydelse
härutinnan är Turgenjevs’ skildringar om, hur den ryske bonden dör.
Hvilket lugn ligger icke öfver dessa skildringar! De som stå
den döende nära, betrakta det som något oundvikligt, och deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
