Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
smärta är våldsam och oerhörd, men man märker icke den
förtviflan, som utmärker den högre utvecklade kulturmenniskans
sorg. Man jemföre härmed Nils Lyhne vid sin hustrus och sitt
barns död! Det finnes icke ord i språket för den förtviflan,
han känner, då ban så klart inser, att hans lif efter det slaget
icke kan innebära ett grand af lycka. Den grekiska mythen om
Tantalus är särdeles belysande för medvëtenhetens qval. Han
sitter i vatten, törstar och kan icke nå det; han hungrar och
ser frukten öfver sitt hufvud, men kan icke räcka den. Han är
medveten om syfte och medel i hvarje ögonblick; de qval, som
hunger och törst tillfoga honom, ökas af hans medvetande, att
frukterna och vattnet skulle kunna stilla hans begär. Dessa
Tantali qval lider den fattige i nutidens samhälle, i synnerhet
i de stora städerna. I hvarje ögonblick ser han framför sig
njutningsmedlen, och kan icke komma åt dem, hur stort hans
behof än är. Att svälta då intet fins, är hårdt, men
mångdubbelt fasansfull är hungern midt i rikedomens sköte.
I de fall då medvetenhet icke kan hjelpa menniskan att
undfly en smärta, är den henne till fördömelse. Då någon känner
sig hafva ett fel, men icke har kraft att använda sin kunskap,
då verkar medvetandet härom endast skadligt. Man täres af
sitt eget medvetande, och detta verkar nedsättande på
karakteren. Ingen menniska handlar rätt, fullt etiskt, men är
menniskan ofta medveten om att handla origtigt, blir hon dålig.
Det fans oändligt många goda menniskor, som höllo slafvar, ja,
som enligt våra begrepp behandlade slafvarne som djur, men
de förstodo icke bättre, och deras hela väsende kunde vara
fullt ädelt. Hur många goda entusiastiska menniskor hafva
icke varit med om att förfölja andra för deras tros skull
och kanske bragt dem på bålet; detta är en gerning, som väcker
vår afsky, men icke desto mindre voro dessa säkerligen ofta fullt
öfvertygade menniskor, som verkligen offrarle sig för sin tro, och
som voro öfvertygade, att de handlade rätt. Ondskan uppstår
egentligen då inan långsamt och medvetet handlar mot sin
öfvertygelse. Då man 1,-anner och anser ett vara rätt, men motiven
för ett annat äro för starka, så att man handlar mot sin
öfvertygelse, då blir menniskan ond: Jag säger känner ocli anser,
ty man kan hafva en känsla af att något är orätt, men tro att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
