Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
De kæroped förrest i sin samtids strid,
De.var herolder for den nye tid
Og var det endnu, om de var ilive.»
Men in medias res — till anklagelsepunkterna! Eh bien,
först och främst är den nya rigtningen ateistisk. Hör bara,
sådant präktigt ord det der... a-te-ist-isk! Det klipper af en
diskussion som ett slag med en ordförandeklubba, det slutar
ett resonemang som igensmällandet af en dörr. Hvad rubriker
ändock äro sköna att ha för folk, som icke ha några
argumen-ter. Så räcker ett ord och en axelryckning till att uttömma så
mycket — ensamma timmars själsstrider, sömnlösa nätters
grubbel, alla de brytningar och all den oro, som i ett frågande sinne
föregå den mödosamma upptäckten af en ny verldsåskådnings
Amerika. Och en benämning får räcka till för alla, och dock,
huru olikartade äro icke de lifsåsigter, som inom den nya
generationen omfattas. Der finnas troende, pessimister, positivister,
materialister och främst och framför allt kanske anhängare af
* den engelska evolutionsläran. Men det är ju likgiltigt;
publiken fröjdar sig öfver att få komma fram med den gamla goda
och bepröfvade etiketten: ateism, och det är ett ord, som än i
dag verkar på många som rödt på tjurarne, om det också ty
värr i vår depraverade tid icke längre kan drifva folk att gripa
till gatsten eller tutta på halm. Så kommer man då gladt
framknogande på sin gamla nerdammade och trådnötta
beskyllning och tillfogar som en sjelfständighetsyttring eller som
något modernt uppfiffningsmedel kanske ett eller annat vänligt
och kristligt adjektiv, såsom själlös eller krass.
Själlös, och det skall hvar indifferent, hvilkens religion
består i att gå i julottan, prenumerera på »Vårt Land» och en
gång om dagen höra sina barn rabbla upp bordsbön, hafva rätt
att slunga i ansigtet på menniskor, hvilka nog svindlat mångji
gånger, innan de först kände en tillkämpad öfvertygelses fasta
mark under fötterna; krass, och det får hvar bokstafsslaf, som
aldrig någonsin känt behofvet att pröfva egna vingar, rigta mot
menniskor, som under beständigt och ödmjukt erkännande af sina
me. ■ 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
