Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
misstag, genom beständig granskning söka ernå sin
personlighets rikaste och ärligaste utveckling.
Med hvilken sjelfdryg patenträtt på sanningen talas det
icke här och hvar om fritänkeriet i de moderna böckerna!
Låter det icke, som om det vore fråga om lättsinnigas snobbiga
och puerila öfvermod. Och dock är det ju i grund och botten
för de allra flesta något så fruktansvärdt djupt och allvarligt,
detta, att frångå de läror, ens omgifning hyllar... Det är, att
allt framgent behöfva frukta för något kallt och främmande i
ens käras blickar, att i sårbar öfverretriing skönja en
grämel-sens eller det ovisa nitets gadd i de alldagligaste replikerna
kring aftonlampan, att alltjemt behöfva bäfva för, att de tårar,
som nyss aftorkats på ens moders kind, äro i sorg fälda just
för en sjelf. Och man bryter det lag, som man växt upp i,
osjelfviskt, utan att vänta några fördelar — ty hvilka skulle det
vara? — man utsätter sig för reaktionens cerneringsförsök, för
skandalsjukans hundra förgiftade tungor, blott derför att man
— som Gjellerup så väl utlagt det i » German nernes lærling» —
innerligt tror sig veta, att alla de trenne ringarne, som Nathan
talade om, äro efterlikningar af den fjerde och äkta, den fria
tankens ring, med hvilket insegel ensamt det tusenåriga riket
kan grundas...
Men å andra sidan, är det icke nästan sorglustigt, att man
ännu i år, det nådens år 1886, på fullt allvar skall behöfva
försvara sig mot ateismen som mot en nedsättande anklagelse.
Står man då der isolerad med sitt tvifvel? Har då tidens
högsta bildning och vetenskap icke afgifvit något votum i den eviga
tvistefrågan? Ah jo, och det svaret är tydligt nog i Mills, Littrés,
Hæckels och Moleschotts tidehvarf.
Ja, de der filosoferna, svarar då min välvillige antagonist,
de hafva ju nu en gång fått rätt att säga, hvad de vilja. Men
skönliteraturen, aldrig!
Men hvarför är det då, frågar jag med Stechetti, tillåtet
att tvifla på gud i arbeten om 500 sidor med lärda noter och
citat, men en sådan dödssynd att göra det i en novell. Hvar
ligger skilnaden?
Ah, det ena är ju vetenskap och det anrlra bara lösligt och
okynnigt framslungade påståenden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
