Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by - Livsrytmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
än mindre. »Allt detta beror på att vi i norra Shensi är annorlunda
än folk från Hopei och Kanton och Shantung och Kiangsu och
Fukien. Vi är inte som de. Där förekommer sådant men inte hos
oss.»
Ögonsjukdomar är ovanliga, däremot är magsjukdomar vanliga.
De flesta barn har magplågor och lös avföring ända från
spädbarnsåldern och till skolåldern. När de börjar skolan blir de friskare ty
då ser lärarna till att de inte sitter direkt på marken och att de
slutar dricka vatten ur floden. De öppna byxorna medför också lätt
blåskatarr, speciellt hos småflickorna. Mödrarna säger om barnens
sjukdomar: »Vad kan väl vi göra? Barnen springer som de vill
ändå.» Bland de äldre är det speciellt kvinnorna som får
reumatisk värk i händer och fötter, men typiskt för alla gamlingar är att
de är förvärkta.
Vuxna människor dricker inte okokt vatten. De äter inte råa
grönsaker. »Rå mat och kall mat smakar illa.» Meloner och
tomater är undantag. De ätes råa. Te är en sällsynt lyx. Om de använder
te använder de det billigaste svarta teet.
När djur slaktas äter man allting, även blod och magsäck. Men
kött är festmat. Hästkött ätes aldrig, heller inte mulkött. »Det
smakar ättika.» Åsnekött ätes däremot till nöds men »det smakar inte
gott». Ej heller ätes spädgrisar eller killingar. »Omoget kött är
skadligt.» Getter, får, kritter och grisar slaktas och ätes. Om en gris
visar tecken på sjukdom slaktas den och ätes. Om den hinner
avlida av sjukdom gräves den ned. Om en åsna dör av
ålderdomssvaghet ätes den upp. Om den dör av sjukdom eller om den sprängs
på landsvägen grävs den ned. Om den faller utför berget och bryter
ben slaktas den och ätes. Men häst och mula ätes aldrig. Fast det
sägs att några personer till och med åt hästkött under den stora
hungersnöden.
Nästan varje hushåll har katt. De är råttfångare. Men de är
också barnens lekkamrater. Det finns två kollektivägda och tre
privatägda hundar i Liu Ling by. De kollektivägda hundarna är
vallhundar. De utfodras med hirsgröt, grönsaker, pumpa och
majsmjölsbullar. Under slakttiden får de även ben. De är vegetariska hundar,
de används inte till jakt och de driver inte själva. De tre
privatägda hundarna ägs av Wang Fung-li, Fu Hai-tsao och Chi Pei-fa.
De får sämre kost. De får mer sällan ben. De är vakthundar och
sällskapshundar. I huvudsak sällskapshundar. Men de vaktar också
mot räv och varg. Rävarna tar rätt mycket höns i byn.
En person i byn har varit i landets huvudstad Peking, det är
Gamle Sekreteraren Li Yiu-hua, ett par personer har varit i Sian,
provinsen Shensis huvudstad. Det har varit främmande i byn några
35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
