Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till makten - Pai Yu-teh, gammal ganbu, 60 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi tog tjugo fångar. Dessa fångar undervisade vi i tre dagar. Vi
sade: »Vi kämpar bara mot jordherrarna. Ni är ju också fattiga
människor. Er vill vi ingenting ont.» Sedan gav vi dem en
silverdollar var och sade till dem att ge sig hem. De kom tillbaka till
Yenan och talade väl om Röda Armén. De sade att vi hade all makt
ute i byarna, de sade att vi var väl beväpnade med modärna gevär.
De talade om att vi hade många fanor och många soldater. Fast
egentligen hade vi ju varken många soldater eller många gevär.
Detta sade de blott för att förklara varför de blivit slagna. I varje
fall spreds på detta sätt ryktet om Röda Armén i Yenan och
fiendens moral blev dålig.
När Lo Ting-chen dödats tillträdde Li Han-hua posten som
ledare för »Fredsbevarande brigaden». Han var vår allvarligaste
motståndare, han ryggade inte tillbaka för någonting.
Nu befriade 26 :e Armén Yenchang, Anting, Chinchien och då
var ett stort område kring Yenan fritt. I Kanchuan och Fuhsian
hade folket makten. I augusti det året kom Nordostarmén under
Chang Hsueh-liang, Unge Marskalken. Deras paroll var: »Utrota
de kommunistiska banditerna på en månad.» Då blev jordägarna
lyckliga. De lät sända meddelanden till byarna: »Varje stulen get
skall betalas med ett huvud! För var och en som ätit min spannmål
skall hela hans familj få sätta livet till!» Folket blev då
skräckslaget. Nordostarmén marscherade in med modärna vapen. Folket
kände ångest och frågade oss: »Hur skall vi kunna kämpa mot
dem? Hur skall vi nu kunna rädda oss?» Nordostarmén hade sänt
bud till byarna att sända in spannmål till Yenan. Vi sände runt
pro-pagandister som sade: »Var inte rädda. När soldaterna kommer
skall vi gömma oss i bergen och dit vågar de sig inte.» Vi
organiserade pålitliga bönder som skulle föra spannmål till Yenan. Varje
dag sände vi några få bybor med spannmål och foder. Mycket nog
för att hålla dem lugna, men inte så mycket att det var tillräckligt.
Dessa bybors uppgift var dock egentligen inte att lämna spannmål,
de skulle rekognoscera och skaffa upplysningar om både
Nordostarméns moral och dess militära planer. På det sättet visste vi allt
om fienden. Ty de litade på dessa bybor som kom med spannmål
till dem och de trodde dem vänskapligt sinnade. Dessa bybor tog
också med sig flygblad in i staden och spred dem.
I september detta år blev jag väld till ansvarig för det militära
arbetet inom vårt hsien. Befälhavare för vårt militärområde. Men
efter det att Nordostarmén hade anlänt till Yenan hade vi fått dra
oss tillbaka något från stadens närmaste omgivningar. I
Sjumila-byn satt Mau Ke-yeh. Där hade han ett illegalt partihögkvarter.
Det var en station för gerillas och partiarbetare.
56
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
