- Project Runeberg -  Rapport från kinesisk by /
66

(1967) [MARC] Author: Jan Myrdal - Tema: China
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till makten - Mau Ke-yeh, grottbyggaren, bonderevolutionären, 59 år

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mau Ke-yeh, grottbyggaren,
bonderevolutionären, 59 år

Nog kan jag berätta vad jag kommer ihåg alltid. Fast jag har aldrig
gått i skolan och kan varken läsa eller skriva så ibland kanske något
datum blir felaktigt. Man glömmer ju. I det gamla samhället var
livet hårt, det var ett bittert liv då. Skatterna var tunga och för
spannmålen fick vi inte mycket betalt. 1926 och 1927 betalades 2
silverdollar för 300 jin. Och vi skulle betala 2 silverdollar i
månaden som familjeskatt. Då hade vi en oxe och ett par tre
arbetsdug-liga i familjen. Vi fick in 5 000 jin men skatten tog mer än hälften.
Vi hade inga mattor på kangen och vårt täcke var en halv meter
brett. Aldrig åt vi oss mätta och kontanter hade vi inte. Det var
svårt att klara sig och för varje år blev det bara sämre och sämre.

Min far var murare. Det är av honom jag lärt mig bygga
stengrottor. Vi bodde i Yüling men år 1917 flyttade vi till
Yenanom-rådet. Det skulle vara bättre här, sade man. Det var vanligt att folk
flyttade kring på den tiden. Man gick från den ena byn till den
andra, från den ena jordägaren till den andra för att hitta ett ställe
där arrendet var lägre. Den som var skuldsatt kunde inte flytta.
Han måste betala sin skuld först. Vi var fem personer i familjen
och vi hade en liten rulle sängkläder och en spegel. När vi kom hit
ner arrenderade vi 60 mu av en jordägare som hette Chang. Det
var 80 li härifrån. Arrendet var 900 jin. Vi plöjde med jordägarens
oxar och för det skulle han ha 1 800 jin. På hösten det året fick vi
in 9 000 jin spannmål. Far skötte jorden, själv var jag bara halv
arbetskraft. Jag hade en yngre syster och en yngre bror. Jordägaren
var inte så svår men han rökte opium och år 1924 hade han ruinerat
sig och blivit fattig, så det året flyttade vi till Niuchang by 20 li
härifrån.

Där var det lite bättre. Vi hade egen oxe nu och jag var
fullvärdig arbetskraft. Vi betalade 600 jin i arrende för 60 mu. Vi
brukade få in 5 000—6 000 jin spannmål och när skatten och arrendet
var betalda var återstoden precis nog för att vi skulle överleva.
Sedan kom den stora hungersnöden år 1928. År 1929 svalt vi också.
Vi repade löv och åt och vi blandade agnar med almbark och
bakade bröd. Men att vi hungrade så mycket år 1929 berodde inte så
mycket på skörden. Skatt och arrende hade ju tagit sitt. Men
skörden var inte så dålig för oss. Det var så att jag gift mig det året.
Det var inte billigt. Jag fick betala 120 silverdollar för hustrun. Så
nästa år hade jag visserligen hustru, men svalt gjorde vi hela
familjen. Vi bodde ju kvar hos mina föräldrar. Priset för hustrun hade

66

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:09:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rfkb/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free