Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till makten - Mau Ke-yeh, grottbyggaren, bonderevolutionären, 59 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionär jordägarkår 10 li härifrån. De slog ihjäl ledaren för Södra
Distriktet Mu Hsin-tsai och tog stort byte. Sedan kom de allt
oftare. De slog också ihjäl andra kontrarevolutionärer. Då såg folket
att Röda Armén hade makt och vi slutade åka in till staden med
skatt och varor. I stället organiserade vi oss i gerillaförband. Åtta
till tio man i varje grupp.
Vi gick inte in till staden längre och vi sålde ingen spannmål till
staden längre och betalade inte skatt och de som var KMT vågade
inte bo ute på landet längre utan började fly. Staden blev isolerad.
Den blev en död stad. När det kom skatteindrivare tog vi dem
tillfånga och de som varit anständiga lät vi löpa, de andra slog vi ihjäl.
Så staden blev helt isolerad. Ibland slogs vi mot Ming Tuan-styrkor
som kom ut från staden. Vi hade spjut och hemmagjorda gevär.
Men eftersom allt folket var organiserat i byarna och eftersom
byarna hjälpte varandra när jordägarstyrkorna kom från staden kunde
de inte göra oss någonting.
I juni 1935 delade vi upp jorden. Allt delades i enlighet med
familjens storlek och jordens kvalitet. Var och en fick ett stämplat
papper att han nu ägde sin jord. Men i början var det många som
var klentrogna och de sade: »Detta är ju andras jord. Den
kommer att föra olycka med sig.» Vi delade också upp jordägarnas
kreatur och de kreaturslösa fick getter och kritter. Då år 1935 var
det slut med arrenden och skatter och alla skulder avskrev vi. Alla
levde bättre. Soldaterna kom ut från staden men då gick vi bybor
till bergen. När soldaterna drog sig bort återvände vi. KMT ville
stjäla vår spannmål men vi gömde den och flydde upp i bergen och
KMT fick gå tomhänta tillbaka och allt folket hade mycket att äta.
Nu var min far död och i juni 1935, nej inte i juni, i maj 1935 så
hade jag valts till plutonledare för vår Självförsvarskår. Då var jag
rätt övertygad om att revolutionen skulle lyckas, men ibland
tvivlade jag. Jag växlade som höstvädret. Jag hade nu ansvaret för
hundra familjer. Vi hade spjut med röda tofsar, vi hade knivar och
tjugo stycken hemmagjorda gevär. När det behövdes samlades alla
karlarna i byn och så tågade vi i väg med våra spjut och under
marschen anslöt sig de andra avdelningarna från alla byar
runtomkring.
Den första större aktion jag deltog i var i maj 1935. Det kom bud
om att vi skulle samlas för att knäcka en jordägare som inte ville
ge sig frivilligt. Vi kom vandrande med röda fanor på våra spjut
längs alla stigar. Jordägaren hette Ma Sho-yen och hade makten i
Tsensanyan by. Nu hade han förskansat sig i sitt hus och hade tjugo
beväpnade män runt sig för att försvara egendomen. De var hans
egna arrendatorer men de var skyldiga att försvara honom.
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
