Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till makten - Mau Ke-yeh, grottbyggaren, bonderevolutionären, 59 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
femtiotalet grep vi Li Han-hua och förde honom till Yenan och där
ställdes han inför rätta och dömdes och avrättades.
Från april 1935 var Yenan blockerat av oss jordbrukare. Vi sålde
ingen spannmål till staden, inga grönsaker, inget bränsle. Detta höll
på i sjutton månader, sedan befriades Yenan, KMT flydde och
Röda Armén tågade in. Det var då när partiets Centralkommitté
och ordförande Mao kommit upp till oss i norra Shensi. Här
stannade de i tio år. KMT låg bara 200 li bort. Men dessa tio år var
en god tid. I de tjugo, trettio hsien vi behärskade hade
jordbrukarna kritter och mat och nya kläder. Vår armé höll inte till i
staden, den låg uppe i bergen. Där bröt armén ny jord och odlade
spannmål. De odlade mer än vad de behövde själva. Det var en
armé som inte levde på att suga ut jordbrukaren, armén var
bondens hjälp i stället. De åren fanns spannmål i överflöd.
År 1938 gick jag över till annat arbete. Jag började arbeta inom
konsumentkooperationen. Jag blev föreståndare för Liu Lings
kooperativa affär. Då lämnade jag min jord i Matan till min lillebror,
tog familjen med mig och flyttade till Liu Ling. I själva byn fanns
då tolv eller tretton hushåll. Som butiksföreståndare skulle jag köpa
upp vad jordbrukarna producerade och sälja det vidare, jag skulle
också skaffa konsumtionsvaror och sälja dem till byn. Det var ett
helt nytt verksamhetsfält för mig. Det var ju handel och jag hade
aldrig handlat förr. Men det gick bra.
Vi började med att samla ihop till ett begynnelsekapital. För att
bli medlem behövde man inte skjuta till mer än 30 eller 40 cents.
Oavsett hur stor insatsen var hade man bara en röst. Medlemmarna
kunde när de ville ta ut sin andel igen. Fast vi propagerade ju för
att de skulle stå kvar. De kunde ta ut den årliga utdelningen eller
de kunde låta den stå kvar. Efter en tid tyckte alla att
kooperationen var bra, ty varorna blev billigare än förr och dessutom var det
medlemmarna själva som tjänade på all handel.
I början hade ju många av jordbrukarna i trakten tvivlat. De
hade sagt: »Detta är bara ett knep att lura av oss pengar.» Men
några andra hade svarat: »Även om de lurar oss så förlorar vi ju
inte så mycket och man kan ju alltid göra ett försök.» Vi gjorde
också mycket propaganda för kooperationen. Det viktigaste
argumentet var att insatsen var så låg.
Efter ett par år kunde alla se att kooperationen var en riktig väg.
Ty när de märkte att våra varor alltid var billigare och när de såg
att de fick stor utdelning på sina andelar samtidigt som de hade
frihet att ta ut dem när de ville så var alla överens, och så
småningom satte de in mer pengar. Den som inga pengar hade kunde
investera en åsna. I så fall värderade vi åsnan och den summan blev
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
