Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vägen till makten - Mau Ke-yeh, grottbyggaren, bonderevolutionären, 59 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vi sade: »Hur väluppfostrad och trevlig är inte vår egen armé! Den
är verkligen en folkets armé.» Men KMT tog fast byborna och när
de fått tag i någon så höll två soldater i honom och en tredje
frågade : »Har ni gamla åttan här?» Så sade de alltid när de frågade
efter 8: e Infanteriarmén. Då svarade den som tagits: »Det är svårt
att säga, de kommer och de går.» Men soldaterna frågade: »Var
är de nu?» När byborna då inte ville svara och inte kunde svara
blev de slagna. Efter en tid började alla hata KMT. Men vi i
gerillan slog aldrig och talade aldrig med hårda ord och vi opererade
om nätterna och redan nästa morgon var vi långt borta. Om dagen
organiserade KMT sina sektioner men om natten flydde
sektionsledarna till oss och nästa dag fick KMT börja om från början igen.
Vi i gerillan hade goda informationskällor. Var gång KMT bad
om vägvisare så tog vägvisarna kontakt med oss och då lade vi oss
i bakhåll och så gick det illa för KMT. Till slut trodde KMT att
vi fanns överallt och att vi var oräkneliga. Men det var ju fel. Vi
var aldrig mer än tvåtusen man. Men vi visste mer än de. Kom det
många KMT-soldater gömde vi oss men om vi visste att de var få
slog vi dem. Ju mer vi kämpade ju mer segrade vi. Byborna
samlade också vapen och kulor åt oss när KMT sov.
Det var många strider det året. Och aldrig visste KMT om de
kämpade mot vår armé eller mot gerillan. Vi demoraliserade KMT
på alla sätt. Om nätterna brukade vi skjuta mot deras förläggning.
Då fick de gå i alarmberedskap. På det sättet hindrade vi dem
från att sova. Men vi behövde bara avdela en man för att hålla en
hel KMT-förläggning vaken natt efter natt. Till slut började KMT
bli trötta och irriterade. De fick aldrig något grepp om oss.
Sedan var det så att vi såg till att de meniga inte blev skrämda
för oss. Ty när de kom till oss var vi vänliga mot dem och talade
förnuft med dem och gav dem respengar så de kunde ta sig loss ur
kriget. Men själva visste vi ju vad som hände oss om de tog oss. I
en grannby fick de tag i en kommunist. Honom sände de till Sian
för utfrågning och där dränkte de honom i floden. Så vi föredrog
att dö kämpande hellre än tas tillfånga. Vi kunde alltid röra oss i
små grupper om två eller tre man, men KMT-soldaterna måste vara
många så de kunde bevaka varandra. Officerarna där slog också
sina soldater. Torterade sina fångar gjorde KMT också. Det tyckte
folk inte om. Så KMT lyckades aldrig få folket med sig trots att
de höll området besatt under tretton månader. Själva blev de bara
mer och mer demoraliserade hela tiden. KMT tog flera
kommunister häromkring. Men de flesta lyckades partiet rädda igen.
Ja, sedan var KMT tvungna att fly och vi kom tillbaka. Jag
lämnade åter det politiska arbetet och gick över till kooperationen. Vi
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>