Note: This work was first published in 1967, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liu Ling by arbetslag - Kao Pin-ying, han som hängdes, 37 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marna vreds runt. Detta gjorde ont. Jag svävade fritt över marken
och nådde inte ner ens med tåspetsarna. Sedan sade de att jag var
kommunist. De piskade mig i två timmar. Jag ville dö.
Huvudet faller ju framåt och hänger ner när man hissas upp på
detta sätt. De lade lera på nacken min, stora kokor. Jag var ung
och stark och jag svimmade inte. Men det gjorde ont och jag bad
dem skjuta mig med en gång så jag blev av med det. Men de ville
inte utan de piskade mig igen och så gick de tillbaka till byn och
undersökte. Då fann de att jag bara var vanlig nyodlare och inte
någon från 8:e Infanteriarmén så de släppte ner mig och sade åt
mig att ge mig iväg hem.
När KMT släppt mig gick jag hem till min by. Jag gick in i min
grotta och lade mig. Jag var alldeles ensam och vilade på kangen
i tjugo dagar. Det tog lång tid för mig att bli frisk igen. Du ser att
jag fortfarande har ärr efter piskningen över hela kroppen. Det
fanns ingenting att äta. Men grannarna gav mig lite mat. Jag låg
bara stilla. Då tänkte jag mycket. Förut hade jag inte varit rädd
för Hu Tsung-nans trupper. Jag hade bara gett mig upp i bergen
för att jag inte ville vara med om kriget. Men i bergen hade det
inte funnits något att äta och jag hade gett mig tillbaka ned till byn
igen. Hu Tsung-nans trupper skulle kanske slå mig i ansiktet eller
svära åt mig och förbanna mig, tänkte jag då, men det kan man ju
stå ut med. Jag var ju bara vanlig nyodlare. Jag hade aldrig
deltagit i något politiskt och inte intresserat mig för det heller. Jag
trodde inte de kunde göra mig någonting. Bårbärare hade jag ju
varit förstås och jag hade lagt ut landminor.
Jag låg där i grottan och tänkte på detta och det tog mig tjugo
dagar innan jag blev så bra att jag kunde gå upp igen. Då en dag
kom det gerillas till Loutzekou by. De var från Shansi och de
leddes av Liu Shi-hsiu. Jag gick fram till honom och sade: »Jag vill
gå in i gerillan.» Det var i april 1947. Jag antogs. Efter två dagar
lämnade vi byn. Vi opererade i omkringliggande hsiang. En dag
hörde vi från byborna att fienden skulle sända ut en patrull för att
plundra. Den skulle stjäla spannmålen från byarna. Vi låg i
bakhåll och erövrade fyra gevär och tog fem fångar. En av fångarna
var en kock. De andra flydde och kom undan. Vi uppfostrade dem
och sedan släppte vi dem så de skulle kunna berätta om 8:e
Infanteriarméns politik gentemot krigsfångar.
En dag när vi var i Laoshan, det var juli eller augusti, hörde vi
att fienden skulle passera på landsvägen. Vi lade oss i bakhåll och
jag stod på vakt. Då såg jag en man som jag misstänkte
rekogno-scerade för fienden. Jag tog honom och han var beväpnad. Den
styrka som hängt upp mig i trädet var samma som den som skulle
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>